Han är det enda geniet med IQ på 60.

Gore Vidal om Andy Warhol

 Dropparna slog ner. Likt vårlika krevader imploderade dom.Fast nu var det höst.Den blåa underlaget förstärkte känslan av vatten, likt en havsyta.Biltaket smattrade under droppattacken från ovan. Samma eviga kretslopp. Ibland känns det faktiskt bra att det regnar lite som motvikt...

Tittade på plåtförstärkningslinjerna på Toyotans tak. Hmm var det ett tecken på att dom hade misslyckats med bomberingen på taket eller en designsak?

Avund. Att någon kan lyckas där man själv misslyckas. Konsten att ge erkännande till någon som har högre kompetens oavsett ursprung är en gåva som inte alla innehar. Istället förmörkas objektiviteten av avund som på något sätt  söker förklaringar till att insatsen nu är mindre värd än förr.

Den enkla linjen. Enkelheten som var så enkel att tyda men samtidigt så svår att hålla.Parhästen var motsatsen med sin kurvighet som ibland tenderade att ta ut kurvorna lite för mycket.Varandras motsatser men mot samma mål. Vägen olika men målet densamma och idag fungerade bägge. 

Han kunde inte dölja det. Den lyste igenom fast han försökte att hålla masken och fasaden utåt på en mycket högre nivå än han hade kapacitet för. Känslan av att andra hade lyckas där han hade misslyckats var tärande. Hans verbala attacker så fort någon ens  antydde någon form av misslyckade i hans agerande...

Rädsla. Den mest drivande kraften för misslyckande.Prestigeförlusten skulle bli för tung att bära. Vad han inte visste var att alla andra redan visste om fasaden och gjorde narr av den...

Tysta stod dom där. Paret stod en bit ifrån varandra. Precis som dom hade grälat. Sura var dom. En avvisande ogästvänlig attityd. Det var som ingen uppskattade dom och så var nog sanningen också. Vart dom än dök upp var dom ovälkomna. Dom hade få vänner om ens någon.  

Jag känner inte i alla fall någon som uppskattar dom. Men som allt i naturen så borde dom ha ett syfte?. Jag har funderat på vad men det enda jag kan komma på är Ex-maximal.

Man såg inte bilen längre. Det gjorde man förra veckan.Tydligt teckan på att nu kommer han på allvar. Lungt och metodiskt har han jobbat sej fram till sin högsäsong. Melankolins ingress till tungsinnet? Eller den vackra färgrika skiftningen? Förebråelsen om att vilan är stundande?Det var mörkt när vi kom ut från Gympan. Varma och svettiga efter en genomkörare med John. Hans salsaliknande danssteg fortsätter sätta huvudbry på nukomlingarna men dom som var där förra gången var väl lite förberedda på stegen så man tog väl 50% rätt denna gången.

Jo men....han var äntligen överbevisad med hjälp av kameran på mobilen men gav sej inte. Den ungdomliga rebellheten lyste igenom. Han kunde inte ha fel. Jag log inombords eftersom jag innerst inne visste att han nu lyssnade men kunde inte erkänna det....

Ungdomarna på Bowlingträningen har helt klart gjort framsteg men det är klart att det inte alltid är så roligt att tragga med stegsnöre och Gnilwob....Om 5 år så har vi ett par bra tillskott till A-laget...

Det är ju en sak när ungdomar i tonåren, som är i sin utveckling, argumenterar med en rebellton i bakgrunden.

Där låg dom. 2 stycken var dom ochså. Får väl vara glad att jag fick 2....Inte det sämsta faktiskt på något sätt påminner dom om att sommaren trots allt inte ännu är slut. Björkarna har ju börjat skifta färg på löven så smått till gult och rött, men så länge jag kan få sådana till lunch är det faktiskt fortfarande sommar.

Artiklen är hämtad från NorraSkåne den 13 september. Skribent är Helén Fingalsson.