Det stilla ögonblicket fanns där. Hur många går inte omkring och missar det? Hur mycket behövs det? Det eviga jagande efter någon ny exstensiell tillfreställelse eller substitut? Substitut för vadå? En kompensation för krossade och misslyckade livsvisioner framlagda i orealistiska drömmar?  

Alternativet. Det är tröskeln som måste överbryggas. Bekvämlighetens tröskel. Trygghetens varma famn som man ska lämna för att kasta sej ut i det okända. Det som skrämmer. Och lockar samtidigt likt en nyfiken liten valp som nosar på allt. Alternativet.

Den var inte riktigt hemmastadd. Hörde egentligen hemma tidigare. Men av någon anledning befann han sej här nu och det var bara att gilla läget. Å andra sidan brukade det vara uppskattat att han gjorde besök

Så var det måndag igen. Tog bussen hem idag och fick en trevlig promenad hem från lite längre än den ordinarie busshållplatsen på torget eftersom busschaffisen satt o tänkte på annat o stannade inte vid Gamla torg..Sak samma. Fick lite längre motion..

25. Det magiska talet. En enda gång. Varken 24 eller 26 utan 25. Trots allla vet om det så missas det varje år av några. Konsekvenserna kan ju vara lite tråkiga men så kan det bli. Tillfället är ju valt med omsorg för att inte skapa oreda...

Idag promenerade vi i skogen.Härligt höstväder och relativt varmt för årstiden. Fräste upp 1,5 kg köttfärs som mestadels frystes in för framtida bruk.Känner jag arvingarna rätt så räcker dom typ 2 veckor...max...

Den var lika oförstående som jag. Undrar vem av oss som egentligen inte hörde hit? Vilsenheten syntes i hans ögon. Han började lunka mot city. Det var ju definitivt fel väg..

 

 En fantastisk fin höstdag igen. Den var faktiskt så bra att jag grillade hamburgare ute på gasolgrillen. Men nu var det nog sista gången då gasolen tog slut. Blir till att sätta in den nästa vecka. 10 km promenad med Micco som vanlig blev det också. Grilla över 3 kg köttfärs igen och allt är nästan slut...

1976. Året då ABBA var högaktuella. Jag var 16. Samma år kom han. Han som var bredvid mej nu. Hans berättelse var spännande. Resan hit. Minnena.Rötterna som han aldrig glömmer.Huvudstaden som han har lärt sej att älska o hata.

Besök i huvudstaden. Fick en massa ny inspiration.Kämpasten. Platsen för förnyelse. Platsen med så mycket innebörd. Hög nivå. Jätteroligt att vara där fast jag kände inte någon av dom 25 som var med.Väldigt berikande var det i alla fall. Tog in mycket energi...

Hans blick var mörk. Oj tänkte jag bäst att vara likgiltig. Det monotona mönstret kändes igen.Det var inte första gången han gjorde det.Undrar om han vet vad en charmkurs är tänkte jag. Rutinen tråkade ut honom och jag var mest ett hinder i vägen för hans fikarast...

Grimasen var ansträngd. Den röda färgen började lysa allt mer i takt med att antalet inte steg.Metodiken fick ge vika.Frustationens fälla slog till. Likt ett girigt svart hål sögs dom in , en efter en...alla gav efter för lockelsen....

Börjar vänja mej vid buss mellan Olofström och Lönsboda fast är inte förvånad att så få åker egentligen...med rabattkort kostar det 36:- enkel resa. Visserligen kan man lösa periodkort men för ströresor med buss så är det billigare att köra bil....annars är det rätt så avkopplande att slippa köra...

Fasaden. Den glättiga och hurtiga fasaden utåt. Den som skulle förmedla en varm och empatiskt medkänsla.Men i slutändan var den antagligen bara mest till för att få tillfälle att framhäva och tillfredställa det stora Egot som ständigt krävde matning.Energitjuvar passar så bra in på dessa.Ständigt hungriga.Ständigt krävande utan att ge.Ständigt med nya krav.Tar från andra utan att ge. Utan förmåga att kunna unna andra människor glädje och beröm...