Det var bara en tidsfråga. Nu var tiden mogen. Sedan länge.Vi hade gått på övertid en bra stund nu. Men allt har ett slut och den var väntad. Ensamhetens krassa verklighet närmade sej med stormsteg

Dragande på vagnen. Långsamt tempo. Spanande ögon. Två och två. Kromen från vagnen blänkte. Fullutrustade för sina uppdrag. Utan dom ett inferno utan like. Föga glamoröst men helt klart uppskattat.

Formen. Den klassika. Utprovad under 1000-tals år. Vacker men samtidigt så dyster.Men när tidvattnet är som lägst vänder det. Cirkel utan slut. Allt har en början och därmed ett slut. Slutet är starten till början.

.Semesterdag. En hel del som skulle avverkas under dagen. Det mest akuta fick vi i alla fall gjort, köpa bil. Efter 8 olika bilaffärer från Kristianstad till Pukavik hittade vi äntligen en bil där Jimmy fick plats. Konstigt nog blev det en Seat Leon, en outsider men det är ok. Modell 2007.

Så har vi avverkat ännu en utställning. Denna gången i Växjö. Tyvärr hade Micco fällt bort i stort sätt hela sin underbara päls ifrån i somras..så det blev inget pris denna gång. Men han fick i alla fall 1:or. Det får vi vara nöjd med med tanke på omständigheterna. Omdöme:

Utmärkt huvud och uttryck. Korrekt bett. Bra ögon och öron. Utmärkt hals. Är något lång i ryggen. Bra kropp. Normala vinklar. Utmärkt pälskvalite men underullen har ännu ej kommit.  Rör sej med mycket bra steg.

Felplacerad. Ur led är vadå? Sammanhanget matchade inte alls. Ungefär som att ha jordgubbar till lutfisk tänkte jag. Men vackert var det i alla fall. Den gav riktigt positiv energi och optimism. Man kan bli glad för ganska lite om man vill.

Det stilla ögonblicket fanns där. Hur många går inte omkring och missar det? Hur mycket behövs det? Det eviga jagande efter någon ny exstensiell tillfreställelse eller substitut? Substitut för vadå? En kompensation för krossade och misslyckade livsvisioner framlagda i orealistiska drömmar?  

Alternativet. Det är tröskeln som måste överbryggas. Bekvämlighetens tröskel. Trygghetens varma famn som man ska lämna för att kasta sej ut i det okända. Det som skrämmer. Och lockar samtidigt likt en nyfiken liten valp som nosar på allt. Alternativet.

Den var inte riktigt hemmastadd. Hörde egentligen hemma tidigare. Men av någon anledning befann han sej här nu och det var bara att gilla läget. Å andra sidan brukade det vara uppskattat att han gjorde besök

Så var det måndag igen. Tog bussen hem idag och fick en trevlig promenad hem från lite längre än den ordinarie busshållplatsen på torget eftersom busschaffisen satt o tänkte på annat o stannade inte vid Gamla torg..Sak samma. Fick lite längre motion..

25. Det magiska talet. En enda gång. Varken 24 eller 26 utan 25. Trots allla vet om det så missas det varje år av några. Konsekvenserna kan ju vara lite tråkiga men så kan det bli. Tillfället är ju valt med omsorg för att inte skapa oreda...

Idag promenerade vi i skogen.Härligt höstväder och relativt varmt för årstiden. Fräste upp 1,5 kg köttfärs som mestadels frystes in för framtida bruk.Känner jag arvingarna rätt så räcker dom typ 2 veckor...max...

Den var lika oförstående som jag. Undrar vem av oss som egentligen inte hörde hit? Vilsenheten syntes i hans ögon. Han började lunka mot city. Det var ju definitivt fel väg..

 

 En fantastisk fin höstdag igen. Den var faktiskt så bra att jag grillade hamburgare ute på gasolgrillen. Men nu var det nog sista gången då gasolen tog slut. Blir till att sätta in den nästa vecka. 10 km promenad med Micco som vanlig blev det också. Grilla över 3 kg köttfärs igen och allt är nästan slut...