1976. Året då ABBA var högaktuella. Jag var 16. Samma år kom han. Han som var bredvid mej nu. Hans berättelse var spännande. Resan hit. Minnena.Rötterna som han aldrig glömmer.Huvudstaden som han har lärt sej att älska o hata.

Besök i huvudstaden. Fick en massa ny inspiration.Kämpasten. Platsen för förnyelse. Platsen med så mycket innebörd. Hög nivå. Jätteroligt att vara där fast jag kände inte någon av dom 25 som var med.Väldigt berikande var det i alla fall. Tog in mycket energi...

Hans blick var mörk. Oj tänkte jag bäst att vara likgiltig. Det monotona mönstret kändes igen.Det var inte första gången han gjorde det.Undrar om han vet vad en charmkurs är tänkte jag. Rutinen tråkade ut honom och jag var mest ett hinder i vägen för hans fikarast...

Grimasen var ansträngd. Den röda färgen började lysa allt mer i takt med att antalet inte steg.Metodiken fick ge vika.Frustationens fälla slog till. Likt ett girigt svart hål sögs dom in , en efter en...alla gav efter för lockelsen....

Börjar vänja mej vid buss mellan Olofström och Lönsboda fast är inte förvånad att så få åker egentligen...med rabattkort kostar det 36:- enkel resa. Visserligen kan man lösa periodkort men för ströresor med buss så är det billigare att köra bil....annars är det rätt så avkopplande att slippa köra...

Fasaden. Den glättiga och hurtiga fasaden utåt. Den som skulle förmedla en varm och empatiskt medkänsla.Men i slutändan var den antagligen bara mest till för att få tillfälle att framhäva och tillfredställa det stora Egot som ständigt krävde matning.Energitjuvar passar så bra in på dessa.Ständigt hungriga.Ständigt krävande utan att ge.Ständigt med nya krav.Tar från andra utan att ge. Utan förmåga att kunna unna andra människor glädje och beröm...

Koordinationsdelen gick på högvarv. Den var nära varmgång,lika nära som atmosfären. Den kunde man nästan ta på.Som gula streck for dom omkring i alltmer komplicerade uttryck.Dom tre nya delarna skulle falla på plats och inte bara då och då utan helst samtidigt.

Där var dom igen.Deras fula tvillinghet lyste skadeglatt upp synfältet. Idag kom dom inte en och en utan dom kom lite likt turisterna i sällskapsresan i flockar.Alltid lika oönskade.Till vissa andras glädje men till skaparens olycka.

Idag var dagen helt fulltecknad som vanligt.Först gick vi en promenad med Micco.Sedan däckbyte på båda bilarna..Det blev lite stressigt på slutet då Jimmy och jag skulle vara i bowlinghallen klockan 14,45 och klockan 14,30 hade jag fortfarande 2 däck kvar att byta på Volvon...

Tittade en gång till.Undrade vem som har uppfunnit det egentligen.Detta eviga kretslopp där vägen är som en ända stor cirkel . En cirkel utan slut och utan början.Monotont upprepande av samma sort som cykliskt innan.

 

Jag och Micco fick tillfälle att gå en lång runda idag vilket kändes bra.Som vanlig var han duktig att sitta still och rusa på kommando.På eftermiddagen var jag nere i bowlinghallen och tränade 10 serier.Helt ok 188,7 i snitt.Försökte koncentrera mej på ansatsträning och det kändes ganska bra.

Den kändes. Nu var den här. Hade redan glömt känslan men den kom snabbt tillbaka. Konstigt med tanke på hur det var för et ttag sedan. Tyngden i motståndet märktes.Beroende på riktning varierade intensiteten.

Färden var inte spikrak precis som jag hade befarat. Kontrasten svarta färg lyste. Mönstret var inte rätt för dagen. Småländska höglandet bredde ut sej framför mej. Ytterligare minst 1 timme pinande innan ovissheten var slut.

 

56 mil idag med. En tur och retur resa till skövde fast denna gång med Volvon eftersom jag inte gillar Toyotans långfärdsegenskaper riktigt. Visserligen lite högre bränsleförbrukning men det tar jag,,,