I vilken gång var detta? Och hur många gånger till? Att det kan vara en sådan skillnad? Ibland en belastning och ibland en befrielse t.om njutning..

Dax för lite lek i snön.

Dom rörliga är nästan trevligast fast dom finns ju i så många varianter. Förr existerade det inga alls vad jag kan komma ihåg. Antar att det är en sidoimport ifrån väst.

Snön fortsätter att vräka ner.Landskapet ser ut som det brukar fast i Februari. Det är just faktiskt trevligt med snö eftersom det lyser upp bättre.Fast vinden kunde man vara utan.. Snöskottning kunde man inte undvika idag. Flera av familjen deltog med förtjusning i den travliga aktivitet... aven Micco gjorde sitt bästa för att röra till det. Han är väldigt förtjust i snö.

Som en svart prick,  Kontrasten var djup. stilla stod han och väntade. Uppmärksamt. Väntande på signal och tecken på att reagera.

Gnistrande vit. Iskallt påminnande om att skifte har skett. Tidigt. Åtkomst överallt.Lika svalkande som en viss tidpunkt lika irriternade kallt en annan.

Hade mycket på schemat denna fredag vilket innebar bortprioritering av gympan tyvärr men så är det ibland.Jimmy var sjuk hela dagen så vintern har verkligen kommit med influensa och feber.Hade lite känningar själv men just nu har det inskränkt sej till snuva. Får väl hoppas jag slipper det i är men det brukar jag tyvärr inte göra...

Kallt och tröttsamt. Tidpunkten är ju inte heller den bästa. Direkt på morgonen i flera minusgrader.

Så otroligt irriterande. Och mitt i utan chans att slippa det. Det monotona malandet verkar inte ge någon effekt alls. Drar mej in i det längsta för att göra nåt åt det.

Narcissism betecknar i modern psykologi en mer eller mindre abnorm böjelse för självbespegling, yttre eller inre - en förälskelse i den egna bilden, den egna personligheten. Narcissism utmärker sig för överdriven känsla av betydelse och överlägsenhet 

Spiralformen var noga uträknad. Det ska få plats.Man tror ibland att det är trångt men det finns mer plats än man tror.Antar det är en vana siom allt annan men är man inte van tar det ett tag. 

Lika symptomatisk som mörkret är det. Liknelserna är många. Pärlband efter pärlband. Döljande precis allt. På väg. Var och en mot sitt ny öde. Dagens början och dagens slut.

Tomheten ekade. Inget där. Vakande ögon som spejar. Letande en del av vardagen. I väntan på bättre tider. Envist kontrollerand om något nytt har tillkommit