Dagen efter dagen efter den stora visningen. Dagen präglades av summering och kommentarer från Gårdagens visning. Mestadels positiva reaktioner på att utvecklingen dom senaste 3 åren har varit så brant med så många positiva förbättringar. 

Att det sedan fanns några som sa att det var bättre förr kommer man nog aldrig ifrån. Den kommentaren kommer nog alltid att överleva.

Tittade på den slitna sittdynan.Den hade varit med länge,lika länge som menyn verkade det som. Dom många reporna på dom skolliknande brickorna påminde om att annonserna som var tryckta i laminatet inte var av modernaste snittet. Många av dom inte ens aktuella. Känner man inte till stället är är risken stor att man går förbi eller rättare sagt kör förbi. 

Som en svart skugga var han där. Det var fortfarande så varmt ute så han sökte skugga.Fast det syntes två glimmande ögon i den svarta massan. Fortsatte läsa på innehållsförteckningen. E 415

E 150....Undrade om det överhuvudtaget går att göra mat längre utan E-tillsatser..Åtminstående var brödet helt E-fritt för detvar hembakat surdegsbröd...Detta ständiga kaloriintag källa till glädje och förtvivlan. Typiskt I-Landsproblem.

Artiklen är hämtad från Sydöstran den 9 september. Skribent är Tore Gillberg.

Tänkte på ett program som jag såg på Tv angående utvecklingen av samhället som Bruksort. var egentligen i min mening en ganska trist och svart bild av samhället. Håller nog inte med faktiskt.Man kan tycka vad man vill om utvecklingen men den är svår att att bromsa. Däremot tror jag fortfarande att man kan välja riktning. Finns för lite drivkraft.