Hemligheten bakom frihet är att utbilda folk, medan hemligheten bakom tyranni är att hålla dem i okunskap.

Maximilien Robespierre var inspirerad av upplysningstidens stora filosofer, när han 1789 blev en av ledarna för den franska revolutionen.

Han svek dock även sina egna frihetsideal. Det var samme Robespierre som från september 1793 stod i spetsen för terrorregimen, som i revolutionens tjänst begränsade fransmännens friheter och rättigheter och kostade inemot 50000 människor livet.

Idel solsken gör öken.

Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.

Låt dem äta kakor!

Den franska drottningen Marie Antoinette skall hånfullt ha sagt att om de fattiga inte hade råd med bröd, kunde de ju i stället bara äta kakor – eller rättare sagt: "Låt dem äta brioche!"

Hon och hennes make, konung Ludvig XVI, avsattes och avrättades 1793 under den franska revolutionen, och yttrandet ansågs illustrera drottningens bristande förståelse för folkets eländiga levnadsvillkor.

Marie Antoinette har emellertid aldrig uttalat de berömda orden.

Gamla kärringar och rostiga gångjärn gnäller jämt

Veni, vidi, vici!

År 47 f Kr ryckte den romerske härföraren (och sedermera kejsaren) Julius Cesar in i Mindre Asien med en stor här. Den lokale prins Pharnakes hade erövrat delar av landet från romarriket, och detta uppror skulle krossas. Och det snabbt!

Efter ett fälttåg på bara fem dagar riktade de romerska legionärerna dödsstöten mot prinsens styrkor vid Zile, en stad i norra Turkiet. Blixtanfallet beskrevs med orden: "Jag kom, jag såg, jag segrade!

Den som talar väl kan ljuga väl.

Antingen hittar vi en väg, eller så gör vi en.

Redan från början av det andra puniska kriget (218–202 f Kr) visade sig härföraren från Karthago, Hannibal, vara en av sin tids största taktiska genier, som alltid kunde hitta ett nytt och oväntat sätt att anfalla fienden på.

När det visade sig omöjligt att anfalla Rom från havet, överraskade han romarna genom att föra sin här med stridselefanter över Alperna.

Krigets första offer är sanningen.

Många har genom historien försökt att kapa åt sig äran för det berömda citatet, och det har ofta använts för att beskriva hur krig används som ursäkt för politiskt lurendrejeri .

Orden härrör från den grekiske dramatikern Aiskylos (526–456 f Kr). Han deltog som soldat i flera krig, sist under slaget vid Salamis år 480 f Kr, där den persiska dominansen i Grekland bröts.

Den som viskar han ljuger.