Undrade i vilken ordning besöket var. Det måste vara massor av gånger. Det eviga kretsloppet men ibland är det inte så dumt med omväxling. Man kan inte uppskatta det goda om man inte någon gång får uppleva motsatsen...
Jag minns första gången. Jag var nog 15. Eller kanske 14 år gammal..?..Det var inte så njutbart första gången antar att jag jag lite nyfiken som alla andra och ville prova på. Det kom ju alltid på tal och alla verkade må bra av det...Numera är det ju en naturlig del.....
Dom finns fortfarande kvar.För 30 år sedan var dom utdömda och dom flesta trodde nog att dom skulle inte finnas kvar 2010, men det gör dom. Tvärtom kommer dom nog leva ett bra tag till trots alla ansträngningar. Men det är klart dom har ju förändrats lite dom sista 30 åren...
Balansakten såg väldigt svår ut men hon gav inte upp. Det skulle gå.Varorna åkte upp en i taget sakta men säkert. Ja, säkert och säkert...det tappades en del gånger men dom räknas ju nästan inte. Att köbildningen bara ökade verkade inte bekymmra henne så mycket.
Tror det var på 60-talet den kom.Så många gånger man gick till den i förhopping att kunna finna några borttappade. Nu var benen kapade,alla fyra,jäms med betongplattorna.Tror inte jag har sett några nu på ett bra tag.Förr kunde det t.o.m med vara kö till dom
Stegade mej igenom i takt med nedlägget.Sommarkänslan steg åtskilliga grader. Temperaturen visade på 18 grader. Rödfältet fick påhäsning två gånger. Det var minst 3 veckor sen sist. Den analoga visningen levde ut som en vårglad ko på grönbete.
Slutet av veckan är alltid behaglig. Dessutom en härlig höstdag och arbetsveckan är slut. Långpromenad med Micco. Det gick t.o.m bra att bära shorts.En härlig kväll i uterummet som nu verkligen ger payback på vinterisoleringen...
Undrar hur det hade sett ut utan dom?. Troligen väldigt konstigt till att börja med men sen hade man nog vant sej. Eller kanske inte..Undrar om man hade klarar kraven utan dom...klart man hade,det vet jag ju men undrar om det inte hade blivit lite mer omständigt kanske eller inte....?
Summorna som vi lägger ner måste ju vara kopiösa.Kan vinsterna verkligen vara så stora. Får Googla på om någon har gjort en riktig Macro studie på det ur Nationalekonomisk synpunkt..Skapar mest irritation när det inte fungerar tycker jag..
Han såg vilsen ut där han satt.Fångad mellan E4:ans körbanor. Han satt ner precis som om han funderade hur han skulle komma ut ur eländet han hade ramlat in i på något sätt. Han var inte lätt att se men mittemellan två buskar satt han och hade han inte rör sej just då hade jag nog missat han
Tittade på sprickorna.Dom var som revor i ett vinterlandskap.Hur länge var det sedan dom uppstod? 6 månader? Nej kanske t.o.m 1 år sedan. 1 år. Vilket låter längst 1 år eller 12 månader? Ja det var kanske 12 mån sedan.I vilket fall ssom helst var det tråkigt att grejorna inte håller längre....
Fåfänga. Ibland njöt han av känslan. Få känna att han hade minsann lyckats i livet. Dom andra heloterna kunde kräla i stoftet men han....mmm..Respekt. Att gå omkring och känna att han var något kändes snart helt naturligt. Mer och mer naturligt ju mer verklighetfrämmande det blev.
Dropparna slog ner. Likt vårlika krevader imploderade dom.Fast nu var det höst.Den blåa underlaget förstärkte känslan av vatten, likt en havsyta.Biltaket smattrade under droppattacken från ovan. Samma eviga kretslopp. Ibland känns det faktiskt bra att det regnar lite som motvikt...
Tittade på plåtförstärkningslinjerna på Toyotans tak. Hmm var det ett tecken på att dom hade misslyckats med bomberingen på taket eller en designsak?
Avund. Att någon kan lyckas där man själv misslyckas. Konsten att ge erkännande till någon som har högre kompetens oavsett ursprung är en gåva som inte alla innehar. Istället förmörkas objektiviteten av avund som på något sätt söker förklaringar till att insatsen nu är mindre värd än förr.
Hur kan det komma sej att vårt minne är gott nog att i detalj bevara vad som har hänt oss, men inte nog gott för att komma ihåg hur ofta vi berättat det för en och samma person.
Den enkla linjen. Enkelheten som var så enkel att tyda men samtidigt så svår att hålla.Parhästen var motsatsen med sin kurvighet som ibland tenderade att ta ut kurvorna lite för mycket.Varandras motsatser men mot samma mål. Vägen olika men målet densamma och idag fungerade bägge.
Han kunde inte dölja det. Den lyste igenom fast han försökte att hålla masken och fasaden utåt på en mycket högre nivå än han hade kapacitet för. Känslan av att andra hade lyckas där han hade misslyckats var tärande. Hans verbala attacker så fort någon ens antydde någon form av misslyckade i hans agerande...
Rädsla. Den mest drivande kraften för misslyckande.Prestigeförlusten skulle bli för tung att bära. Vad han inte visste var att alla andra redan visste om fasaden och gjorde narr av den...
Tysta stod dom där. Paret stod en bit ifrån varandra. Precis som dom hade grälat. Sura var dom. En avvisande ogästvänlig attityd. Det var som ingen uppskattade dom och så var nog sanningen också. Vart dom än dök upp var dom ovälkomna. Dom hade få vänner om ens någon.
Jag känner inte i alla fall någon som uppskattar dom. Men som allt i naturen så borde dom ha ett syfte?. Jag har funderat på vad men det enda jag kan komma på är Ex-maximal.
Man såg inte bilen längre. Det gjorde man förra veckan.Tydligt teckan på att nu kommer han på allvar. Lungt och metodiskt har han jobbat sej fram till sin högsäsong. Melankolins ingress till tungsinnet? Eller den vackra färgrika skiftningen? Förebråelsen om att vilan är stundande?Det var mörkt när vi kom ut från Gympan. Varma och svettiga efter en genomkörare med John. Hans salsaliknande danssteg fortsätter sätta huvudbry på nukomlingarna men dom som var där förra gången var väl lite förberedda på stegen så man tog väl 50% rätt denna gången.
Jo men....han var äntligen överbevisad med hjälp av kameran på mobilen men gav sej inte. Den ungdomliga rebellheten lyste igenom. Han kunde inte ha fel. Jag log inombords eftersom jag innerst inne visste att han nu lyssnade men kunde inte erkänna det....
Ungdomarna på Bowlingträningen har helt klart gjort framsteg men det är klart att det inte alltid är så roligt att tragga med stegsnöre och Gnilwob....Om 5 år så har vi ett par bra tillskott till A-laget...
Det är ju en sak när ungdomar i tonåren, som är i sin utveckling, argumenterar med en rebellton i bakgrunden.
Där låg dom. 2 stycken var dom ochså. Får väl vara glad att jag fick 2....Inte det sämsta faktiskt på något sätt påminner dom om att sommaren trots allt inte ännu är slut. Björkarna har ju börjat skifta färg på löven så smått till gult och rött, men så länge jag kan få sådana till lunch är det faktiskt fortfarande sommar.
Dagen efter dagen efter den stora visningen. Dagen präglades av summering och kommentarer från Gårdagens visning. Mestadels positiva reaktioner på att utvecklingen dom senaste 3 åren har varit så brant med så många positiva förbättringar.
Att det sedan fanns några som sa att det var bättre förr kommer man nog aldrig ifrån. Den kommentaren kommer nog alltid att överleva.
Tittade på den slitna sittdynan.Den hade varit med länge,lika länge som menyn verkade det som. Dom många reporna på dom skolliknande brickorna påminde om att annonserna som var tryckta i laminatet inte var av modernaste snittet. Många av dom inte ens aktuella. Känner man inte till stället är är risken stor att man går förbi eller rättare sagt kör förbi.
Som en svart skugga var han där. Det var fortfarande så varmt ute så han sökte skugga.Fast det syntes två glimmande ögon i den svarta massan. Fortsatte läsa på innehållsförteckningen. E 415
E 150....Undrade om det överhuvudtaget går att göra mat längre utan E-tillsatser..Åtminstående var brödet helt E-fritt för detvar hembakat surdegsbröd...Detta ständiga kaloriintag källa till glädje och förtvivlan. Typiskt I-Landsproblem.
Tänkte på ett program som jag såg på Tv angående utvecklingen av samhället som Bruksort. var egentligen i min mening en ganska trist och svart bild av samhället. Håller nog inte med faktiskt.Man kan tycka vad man vill om utvecklingen men den är svår att att bromsa. Däremot tror jag fortfarande att man kan välja riktning. Finns för lite drivkraft.
Vart kommer allt vattnet ifrån?...tänkte jag medan ventilationsanläggningen kämpade med att värma upp den inneslutna luiften för att få bort imman. All kondensvatten som finns på rutorna när man ska köra till jobbet.....Tänk om man var likadan själv..massor av kondensvatten på sej när man gick ut en råkylen dag..behändigt..slipper ju leta efter dricksvatten..inte bra för LOKA...
Det likande en djungel. Likt rovdjur stövade man omkring mellan hyllorna i jakten på lämpligt byte.Plötsligt fann man det som man sökte.Snabbt ned roffad i vagnen. 1 763:- slutade besöket på Willy's och jag som bara skulle köpa kryddor och mjölk...
Tänk att livet kretsar så mycket kring mat och välmående..Mat i alla dess former och oformer...med oformer menar jag all extrem konstgjord mat....texten på del innehållsförteckningar gör ju en skrämd...men antar att lagom är bäst...
Så fort skuggan kom blev det som förbytt. Den varma ljumna luften byttes ut mot höstlik småkyla. Att promenera i detta väder är alltid ett pulserande mellan av/på med extra jacka.....men dagen var ju underbar i alla fall.
Den äldre sonen skulle förära Växjö och Hovmantorp med ett besök idag så han steg upp redan vid 07,00 tiden. När han for vid 08,00 snåret så hade Micco redan full fart uppe så det var bara till att pallra sej upp...
Dom var inte jämna. Fast det var nog meningen. Rostfritt blandades med Grabbers. Skulle ha valt 60 CC istället för 70 men gjort var gjort det blev ganska bra i alla fall. Solen sken i rätt väderstreck och läget kunde inte vara bättre,rakt i syd läge. Skulle bara ha byggt det tidigare...
Soldäcket var perfekt en sådan här dag när Septembersolen sken som en jättestrålkastare Grillen skulle snart komma i bruk för dom inköpta snitzlarna och kotletterna. Men först kunde man passa på och avnjuta solen en stund till.
''Nej ''...tänkte jag när jag såg det. Inte redan? Jag var faktiskt förvånad att det kom redan. Hade ju varit roligt om man hade sluppit det åtminstående ett par veckor till. Orkande inte vidta dom snabbaste åtgärder utan satt lugnt och inväntade att tiden skulle ha sin gång.
Till slut hade isen smält. Det hjälpte lite med spolarvätska men sen kom ju imman på insidan av rutan...5 minuter gick av mitt liv i väntan på uppvärmningen. Kanske dax att ta fram motorvärmarsladden?
Det såg ut som ett slagfält...resterna låg i drivor efter bataljen. Den Tyska divisionen hade gjort ett grundligt arbete. Tysk noggranhet som vanligt. Man fick verklig se sej för så man inte kladdade ner sej.Ändå var bara klockan 06,30..hmm...Dom måste ha börjat tidigt tänkte jag.
Sista dagen grydde.Mörkret kommer snabbare nu.Precis som den förebådar förändringen ankomst ändå vet jag att det bara är en förändring mentalt. Men hela livet bygger ju på mental inställning positiv eller negativ..
Kände en gång en flicka som alltid oroade sej för vad som kunde hända i framtiden och allt som hade hänt och som kunde gått bättre..Det var ständigt malande om saker som kunde gå fel..eller hade gått fel..
