Det bästa kan bli det godas fiende.

Det har sina sidor att vara kyrkoherde när man tappar sin tro 10 år innan pensioneringen.

Bättre rida en åsna som bär än en häst som kastar av.

Använd det förflutna som en språngbräda och inte som en soffa.

Det är dom flyktiga mötena med människor som skapar allt och intet.

Det är en konst att bevara ordningen mitt i förändringen och att levandehålla förändringen mitt i ordningen.

Man måste arbeta med förnyelse,inte bara förbättring,för det hinner man inte med.

Det räcker inte bara att vara på rätt väg, det är då lätt att bli överkörd.

Man får ro med dom åror man har.

Du klår mej och hugger huvudet av mej: du försonar dej mej, hur sätter du på huvudet på mej igen?