Fredag 17 Sept 2010....Ledaren....

Inlagt av ilpo

Han kunde inte dölja det. Den lyste igenom fast han försökte att hålla masken och fasaden utåt på en mycket högre nivå än han hade kapacitet för. Känslan av att andra hade lyckas där han hade misslyckats var tärande. Hans verbala attacker så fort någon ens  antydde någon form av misslyckade i hans agerande...

Rädsla. Den mest drivande kraften för misslyckande.Prestigeförlusten skulle bli för tung att bära. Vad han inte visste var att alla andra redan visste om fasaden och gjorde narr av den...

Torsdag 16 Sept 2010...4 hål och en Coca-Cola.....

Inlagt av ilpo

Tysta stod dom där. Paret stod en bit ifrån varandra. Precis som dom hade grälat. Sura var dom. En avvisande ogästvänlig attityd. Det var som ingen uppskattade dom och så var nog sanningen också. Vart dom än dök upp var dom ovälkomna. Dom hade få vänner om ens någon.  

Jag känner inte i alla fall någon som uppskattar dom. Men som allt i naturen så borde dom ha ett syfte?. Jag har funderat på vad men det enda jag kan komma på är Ex-maximal.

Onsdag den 15 Sept 2010.....30....RödGrönGul sörja

Inlagt av ilpo

Man såg inte bilen längre. Det gjorde man förra veckan.Tydligt teckan på att nu kommer han på allvar. Lungt och metodiskt har han jobbat sej fram till sin högsäsong. Melankolins ingress till tungsinnet? Eller den vackra färgrika skiftningen? Förebråelsen om att vilan är stundande?Det var mörkt när vi kom ut från Gympan. Varma och svettiga efter en genomkörare med John. Hans salsaliknande danssteg fortsätter sätta huvudbry på nukomlingarna men dom som var där förra gången var väl lite förberedda på stegen så man tog väl 50% rätt denna gången.