Den uppsättning gemensamma normer,värderingar och verklighetsuppfattningar som utvecklas i en organisation när medlemmarna samverkar med varandra och omvärlden..
(Bang 1994)
Just orden gemensamma och samverkar är intressanta i ovan stycke. Vad händer om vi inte har gemensamma normer och värderingar? Vad händer om vi inte samverkar med respekt för varandras olikheter? I allt för många organisationer missar man gärna ovan ord och sätter tyngdpunkten på flashiga policyes och annat krafs som inte är förankrat i verkligheten .Allt för många är dom fina personalpolicyes där man tvärsäkert och bergfast hävdar att...våra medarbetare är vår viktigaste resurs...för att sedan stryka utbildningskontot som det första man gör när pengarna inte räcker till...men man fortsätter att köpa maskiner på bristfälliga kalkyler......när man inte ser en mjuk investering i kompetens likvärdig med en ''hård'' maskininvestering ... vilken trovärdighet bygger man in i organisationens kultur då?...Att man sedan kunde fått ut 5-8% mer ur dom andra 10 maskinerna med mjukvaruinvesteringen för att medarbetarena kan mer har man ingen koll på...... men vi fick ju en ny maskin.. kanske typiskt manligt synsätt eller?
Man har missat att om man vill nå resultat måste man vara beredd på att investera långsiktigt i mjukvara!.... TEAM är inget som hoppar upp ur marken för att någon säger ordet......man kan inte förvänta sej att olikheter och mångfald skall accepteras bara för någon säger detta..Det måste byggas upp med dom förutsättning som råder med den lokala kulturen...och vägen är lång om man inte har gemensamhet och samverkan...för då börjar resan där... alltför många Ledare idag är för dåliga på att..just...LEDA......Det faller på ledarskapet att utveckla kulturen och medarbetarna.Kulturen kommer uppifrån och ner inte tvärtom. Bryr sej inte Ledningen om kompetensutveckling så blir det inte heller bättre längre ner...
Om man i sitt Ledarskap inte visar att man står bakom policys och förväntad kultur så faller allt i små bitar ju närmare verkligheten man kommer.. att sedan skönmåla det i desperata försök för att rättfärdiga felen gör saken ännu mer bisarr ... det värsta är nog att man verka tro att ingen ser igenom den patetiska fasaden man bygger upp, lika genomskinligt som av plast...eller är det en rädsla att man inte kan utveckla?
....gör nåt annat eller ta bort dom värdelösa policyna. Om man nu tycker att medarbetarna bara är viktiga till en viss punkt... skriv det då!...''Vi tycker medarbetarna skall prestera men vi har begränsade möjligheter att vidareutveckla dom''..... låter det bra?...Men man kan i alla fall stå för det...Eller om man tror på TEAM,utnyttja olikheter och mångfald..gör en långsiktig plan och prioritera den samt följ upp den lika noga som produktiviteten...