Huvudentrén till en av Afrikas mest berömda nationalparker, Etosha i Namibia, kallas för "Andersson gate" och är döpt efter Karl-Johan Andersson från Råda socken i Värmland. Han tog senare namnet Charles John Andersson. Han dog 40 år gammal år 1867 av "allmän utmattning" efter att han misslyckats med att korsa Kunenefloden under ett försök att öppna upp en handelsrutt till Portugisiska Angola.
Han blev begraven av en 19 år gammal Axel Eriksson som kom att stanna resten av sitt liv i Afrika. Han försörjde sig bland annat genom att transportera boskap från norra Namibia till de lukrativa marknaderna runt Johannesburg. Vandringen genom Kalahari kunde ta ett år. Han byggde även upp en av världens största fågelsamlingar som han skänkte till Vänersborgs Museum - där de finns att beskåda. En av Axels söner blev präst i Torbjörntorp utanför Falköping.
Axel Erikssons grav utanför Grootfontein i Namibia är ett "national monument" och på en skylt bredvid graven står: "This is the last resting place of Axel Eriksson, well known traveller, hunter, trader and pioneer, through whose intercession the Cape Government sent food to the distressed thirstland trekkers in 1879 thus rescuing various families from certain death"