Niklas Wiklund: Låg takhöjd är polisens egentliga problem
Vårt samhälle vilar på en trygghetsbottenplatta bestående av yttre respektive inre säkerhet. En trygghet som vi ofta tar för given. Den yttre säkerheten utgörs av vårt militära försvar, och den inre av ett fungerande polis- och rättsväsende. Vår yttre säkerhet har tack och lov inte blivit prövad i någon större omfattning då vi inte har varit i krig på 200 år, och tur är väl det med tanke på att vårt nationella försvar i praktiken avvecklades under det tidiga 00-talet. Men hur står det då till med den myndighet som ansvarar för den inre säkerheten, det vill säga polisen?
Och tur är väl det med tanke på att vårt nationella försvar i praktiken avvecklades under det tidiga 00-talet.
Inte särskilt bra, kan man konstatera efter den senaste tidens rapportering. Missnöjet inom polisen har nått rekordhöga nivåer. Det handlar till stor del om den pågående polisreformen som syftar till att göra polisen mer enhetlig och effektiv, men där alla signaler istället pekar på den raka motsatsen. En färsk undersökning visar på att noll procent av Sveriges poliser anser att den pågående reformen har gjort polisarbetet mer effektivt, och nu kräver polisfacket att regeringen ingriper och gör halt i arbetet. Ett monumentalt underbetyg som måste tas på allvar.
Personligen tror jag att en stor del av problemet grundar sig i det osunda arbetsklimat som råder inom polisen. Takhöjden är enligt otaliga källor enormt låg och många menar att den dåliga kulturen sitter i väggarna. Att öppet uttrycka sin åsikt och framföra intern kritik gör man helt enkelt inte inom polisen, åtminstone inte utan konsekvenser.
Att öppet uttrycka sin åsikt och framföra intern kritik gör man helt enkelt inte inom polisen.
Nyligen stämde en kvinnlig chef polismyndigheten på grund av att hon blivit trakasserad. Bland annat genom hånfulla kommentarer och osynliggörande. Anledningen: Hon hade påtalat fel och brister inom verksamheten! De röster som höjs kommer dessutom i de flesta fallen från de som har lämnat polisyrket, eller är nära pension. Det tillsammans med undersökningar som visar att var åttonde polis har övervägt att lämna yrket talar tyvärr sitt egna dystra språk.
Inom Försvarsmakten har takhöjden också varit låg, men den har ökat avsevärt under de senaste fem åren. Idag uppmuntrar många militära chefer sin personal att deltaga i försvarsdebatten med motiveringen att det faktiskt är vi som ytterst ska värna våra grundläggande demokratiska rättigheter. För fem år sedan hade det varit otänkbart att jag skulle kunna skriva i en av Sveriges största dagstidningar varannan vecka, vilket jag gör idag. Detta positiva trendbrott gynnar inte bara takhöjden utan har också gynnat försvarsfrågan i stort.
Att inte våga säga sin åsikt av rädsla för att hämmas avseende löneutveckling och befordran är enormt kontraproduktivt
Jag hade verkligen önskat få se samma positiva utveckling inom polisen, men vägen dit verkar tyvärr vara lång. Att inte våga säga sin åsikt av rädsla för att hämmas avseende löneutveckling och befordran är enormt kontraproduktivt och gräver avgrunder mellan poliserna och deras högre chefer istället för att skapa en nödvändig och sund samsyn.
Polisförbundet har nu krävt en kriskommission. Det är nog tyvärr ofrånkomligt om polisen även i framtiden ska kunna säkra den trygghet vi räknar med att polisen ska ge oss.
Källa:SvD 18 Feb 2016