Ibland funderar jag på tiden innan allt flum och ''allt till alla utan motprestation'' syndromet blev härskande. På den tiden var värnplikten ett obligatorium. Det var en slags vuxen ritual som dom flesta inte gillade men som man visste man var tvungen att acceptera. Ofta ett helt år som livet liksom tog en paus. Idag ser jag mer tillbaks på det som kanske en av dom viktigaste sociala skolorna som jag har gått.Ingen högskoleutbildning med diverse tentor kan ens komma i närheten av den skolning man fick i praktiken i ''Lumpen''. Lumpen kallades det i folkmun hos oss i alla fall då vi tänkte på kläderna man skulle ha på sej..i mitt fall m/59 och t.o.m m/58 en grå aktig variant som jag tror var vintervarianten men som vi mest använde till att kräla i och göra tårgastest...
Tillbaks till den sociala skolningen. Jag blev uttagen till Gruppbefäl vilket jag var glad för då jag hade hört att den bästa ledarskapsutbildningen fick man i det militära.Jag var intresserad av ledarskap redan på den tiden. Mindre glad var jag då jag fick reda på att jag skulle tillbringa halva tiden i Kristianstad( det var i och för sej ok), men andra hälften på ArtSS...ArtSS..-''Vafan ligger ArtSS och vad är det''- var min första reaaktion. Visade sej vara ett skjutfält upp i Norra Dalarna, belägen vid en damm 15 km från närmsta hus....April till Aug skulle vi vara där.
Men först grundutbildning i Kristianstad vid det anrika Wendes Artilleri regemente även benämt A3. Placering vid den ökända 8:e kompaniet. Vi hade inryckning och utryckningstider helt skilt från dom andra kompanierna. Vi ryckte in den 3 November 1980. Efter dom obligatoriska momenten med kräla i lera,tårgas,lära sej gå i takt , vapenvård, motortjänst kommer mina minnen att fastna vid två episoder.
Jag brukar få mycket beröm av min fru för att jag städar toaletter så bra och detta vera vara ett utbrett fenomen bland män har jag fått höra från henne. jag har funderat lite på det där....men hallå sen kom jag på det. Fredagsuppställningen. Visitering kl 1400 , så sa man på militärspråk fjortonhundra hette det, Redan dom första veckorna kom den första sociala skolan. Gör om och gör rätt. Samt Du bestämmer inte vad som är rätt, det gör jag. Man hade städat efter lunch ( vi låg i 20 manna rum bara det en social utmaning) och stod glad i hågen uppställd på grusplan kl 1400 när officerarna gick in på visitation. Naturligvis efter den obligatoriska ritualen ''Klart för visitation?''....Efter 5 minuter kommer dom ut och kommenderar omstädning och ny visation kl 1500. Omstädningen tar 20 minuter sen en närvös och förbannad väntan ( en fredag eftermiddag...) och ny visitation...resultat ..omvisitering klockan 1600...nu var man måttligt glad och om man protesterade det minsta förlängdes omvisitationstiden automatiskt till klockan 1700 så man höll käft fast man kokade inombords. Här lärde man sej att städa toaletterna noga för det var favoritstället för att bli underkänd.....
Den andra episoden jag kommer ihåg var när vi var ute på marsch en råkall dag. Efter ett par timmar marsch fick vi order om att slå bivack. Så kallades det när man tältar i det militära... Vi kommenderades att gräva gropar , även benämnt skyttevärn och skyddsvärn på militärspråk. För oss var det stora gropar...som dessutom skulle fyllas igen på morgonen när man fortsatte. Kändes meningslöst. En av de mina i gruppen råkade börja fundera lite själv, det ska man undvika i det militära för då går det mycket lättare , och ifrågasatte ordern att gräva en speciell stor gropp, där dubbelposten skulle varqa. Dubbelpost är det militära ordet för två personor som vakar mitt i natten o fryser som fan.Som tur är turas man om via en s.k bevakningslista..alltså vem som går på näst,man stod i regel 1timme i stöten. Denna lista var alltid upphov till social träning då alla hade åsikter om man hade fått den sämsta tiden igen. Hur som helst ifrågasatte denna stakare grävandet av gropen. Dessutom gjorde han misstaget att opponera sej mot en Fanjunkare.....alltså dubbel skada..en Fanjunkare var en person som inte kom längre i sin yrkesmässiga bana en slags alternativ karriär som tog stopp..ofta klarade dom inte av dom teoretiska proven för att komma högre...men ofta ytterst kompetenta personer som visste allt om knallskott och stubintråd,slutstycket på AK4:an eller hur man värmde en lastbil med b låsbrännare. Kort sagt dom var den operativa ryggraden i det militära. En underskattad personalstyrka. Men som sagt..man opponerade sej ALLDRIG mot en fanjunkare...för det mesta blev dom vansinniga och röda i ansiktet om dim fick mothugg. Då hade man brutit den gyllne reglen nr 1. En fanjunkare har alltid rätt! Alltså vem ville ha kompaniförbud kommande helg då det var dans hemma?
Ja ni läste rätt. Vi fick straff om vi inte uppförde dom! kan ni tänka er att om man inte fullförde sina skyldigheter så fick man reprimand. Det var t.o.m så illa att det kunde drabba ens hela grupp eller hela plutonen!.....Den här stackaren som vågade ifrågasätta fanjunkaren var en stöddig lantbrukare från Lister...men vad väger det mot en ilsken Fanjunkare....med orden ''Du gräver en grop därför att jag säger det!'' klingade i öronen så det sjöng om dom fick han kompaniförbud kommande helg.
Hela den resterande tiden var han en djävel på att gräva gropar....
Inga akademiska poäng eller sociala hjälptelefoner kan ersätta den tiden. Det var ett stort misstag att ta bort den allmäna värnplikten även om det inte var en behaglig tid man gjorde där. men att ändra sej själv och sitt eget beteende är inte behagligt. Det var bland dom viktigaste 297 dagarna i mitt liv.
Vem minns inte denna plats.kan det fortfarande i sömnen. Sätt på mej ett par lurar så gör jag det automatiskt men jag vet inte riktigt varför alltid...sitter i ryggmärgen nu..
