I ett demokratiskt land är det majoriteten som har tolkningsföreträde.Att ha demokrati innebär inte att vi har Konsensus utan att vi har majoritetsbeslut.Rättvisa och ansvarstagade är grundläggande i en demokrati. Lika för alla.Lika inför lagen.
När vi börjar ge minoriteter företräde och får bryta mot lagen där inte majoritetens får det är vi inne på en farlig väg.Högljudda minoriteter får igenom sin vilja och får occupera mark och bryta mot lagen utan ingripande. Förskansning av offentliga byggnader sker med dom politiska ledarnas tysta samtycke. Orättvisa fördelar införs för minoriteter, såsom gratis busskort när majoriteten får betala. Allt i den populistiska humanistiska sköna töcken.Detta töcken som tycks berusa våra ansvarslösa politiker.Allt tycks vara tillåtet i mångfaldens och antirasismens förlovade land. Det förlösande kodordet tycks vara solidaritet och humanism...
Ord som rättvisa och ansvarstagande är inte något som längre ingår i '' Läroboken i hur du snabbt gör politisk karriär''.
Att t.o.m sätta demokratin på spel tycks inte bekymra dessa karriärsugna personer av båda kön.
I en diktatur styr oftast en minoritet över en majoritet.Minoritetens förtrycker ofta majoriteten på minoritetens bekostnad.Ger minoritetens orättvisa fördelar. ibland undrar jag, är vi ,rent tekniskt, långt borta ifrån den i Sverige nu?.
Varför tycks journalister och tidningar tycka det är ok att trycka ner majoritetens i landet? Att majoritetens ska skämmas för sitt ursprung.att majoriteten ska skämmas för sinna rötter.Att majoritetens ska respektera minoriteters seder och bruk mer än sina egna.
Varför skrivs det spaltmeter om detta , ofta med en linssugen politer som mer än gärna faller in i mångfaldens lyckokör och bejakar sitt samtycke till majoritetens låga värde?
Att låta minoriteter bryta mot majoritetens lagar och förordningar med hänvisning till humanism och solidaritet är inte demokrati.Att tillåta lagbrytning för vissa grupper i samhället på majoritetens bekostnad är inte lheller demokrati.Detta gränsar till något helt annat.Något som vi håller på att förvandlas mot.
Att gå i antirasistiska fackeltåg och bejaka klicheer om mångfaldes lycka på bekostnad av rättvisa är en farlig väg.Men en väg som lyckar karriärsugna politiker.Ledare som flyr undan sitt ansvar om rättvisa och demokrati. Att prata om rättvisa för majoriteten skapar inga stora svarta rubriker. Utan stora svarta rubriker ingen politiska klättring.Utan en klättring ingen höjd lön.
Ansvarslösheten brer ut sej ibland politiker och att välja den enkla rätta vägen är viktigt.Den väg där man slår på den tysta massan i solidarismens namn.
Att våga leda med rättvisa för alla är inget som intresserar. Rättvisa för alla leder till att högljudda minoriteter protesterar och man riskerar kritik som ledare.Bättre då att svepa in sej i det sköna töcken som fackeltågen och dom journalistiska svarta antirasistiska rubrikerna land.
När det sker våld mot majoriteten från en minoritet så skyndar sej politiker fram för att förklara minoriteternas utsatthet.Att på detta sätt förminska allvarlighetsgraden i våldet är skrämmande.
Att skydda medborgarna från orättvisor och våld är en ledares främsta plikt. Att börja acceptera våld och orättvisor med avsteg för vissa från lagar och förordningar är en farlig väg.
Att tillåta väld från minoriteter på majoritetens bekostnad skapar en farlig situation.En situation som kan förändra demokratin i dess grundvalar.