Det var långt efter att vi hade flyttat bort från skogsbyn som jag egentligen förstod att det var skogsbyn jag hade bott i mina första år när vi kom från Finland Augusti 1960.
Vi var långt ifrån ensamma.Där fanns många andra men som jag kommer ihåg var dom flesta från Finland, mestadels Norra om jag minns rätt. Det som förenade oss ,helt okända människor, var ju jakten på ett drägligare liv.Livet i Finland i slutet på 1950 var allt annan än glamoröst.
Min far var skogshuggare och hade nödhjälpsarbete med att bygga Rovaniemis flygfält, ändå räckte pengarna inte till för det ens nödvändigaste. Så när dom svenska rekryteringsbussarna kom var väl valet inte så svårt egentligen.
Min mor gick hemma såsom jag kan minnas berättelserna.Men en dag förändrades allt. Volvo var i skriande behov av arbetskraft och finska arbetare hade bra rykte om sej att arbeta.
Att sedan arbetet var både smutsigt och tungt var ju en annan sak.Men för oss var det en ny möjlighet i livet.
''Här kom det ju en buss som erbjöd jobb och bostad, och med våra mått mätt , riktigt bra betalt''
Min far var krigsbarn under 2:a världskriget och blev skickad med en lapp runt halsen till Sverige.Han hamnade i Villands Vånga, Ungefär mellan Olofström och Kristianstad. Där blev han placerad hos en familj som hade fruktodlingar. Min far har alltid varit väldigt tystlåten om dessa år så jag vet inte så mycket men jag tror hans rotlöshet, impulsivitet och ibland väldigt kortsiktiga framförhållning lär någ ha något med det att göra.
Av dom få berättelser jag har åt ur min Far så har jag förstått att uppväxten var inte enkel.Han var född 1933 och var således 6 år när vinterkriget bröt ut. Efterkrigsperioden präglades av enkelhet och fattigdom.
Han arbetade som skogshuggare och låg ute i perioder i små stugor i ödemarken och högg skogg manuellt.Ett både tungt och farligt jobb. En gång råkade han hugga sej själv i skenbenet. han drog ut yxan, knöt ett tryckförband och skidade dom 1 1/2 km till närmsta stuga där han fick hästskjuts till läkare.
Han har berättat att han var tvungen att stanna med jämna mellanrum och ''släppa'' fram lite blod för att benet skulle fungera överhuvudtaget, men till Läkare skulle han.
Benskadan kom att förfölja honom någon tid. Det gick benröta i såret och man blev tvungen att skicka han till Läkare vid ett större sjukhus.
Nåja, dom lyckades operera bort allt under eterbedövning och som jag har fått berättat för mej så tog dom av hans revben och lyckades få ihop det till en någorlunda fungerande högerben...
Min Far återvände sedan på 1950 tallet till Olofström och Villandsvånga trakten och av bilder att döma så har han bott växelvis mellan Sveringe och Finland under 1954-1958.
Han flyttade dock tillbaks till Rovaniemi 1959 och träffade min Mamma och dom försökte skapa sej en framtid där men livet var hårt i Finland då. 16 Jan 1960 föddes då jag. Det var riktigt kallt och min mor fick gå hem med mej efter någon dag.Jag föddes på Rovaniemi Centralsjukhus.
Mina föräldrar har bägge endast 6 årig grundskola så arbetsutbudet lär väl ha varit därefter.
Men Finsk Sisu, viljan att lyckas och envishet har fått kompensera skolning. Men till slut måste man ändå inse realiteten. Det är kämpigt när pengarna inte räcker ens till mat. Det blev flytt till Sverige.
I Augusti 1960 kom vi hit till skogsbyn, mina föräldrar och jag ,Skogshuggarens Son.
Min Far Kalevi Alatalo 1958 ,Skogshuggare
Inte så mycket nöje när man var ledig....
Traktor fanns inte..Nej Häst och Vagn skulle det vara...
Och så småningom fick man ju Motorsåg...det var något att vara stolt över..