Ingen början utan slut. Den gamla sanningen vederkvickar sej själv ständigt.Jantelagens dominans härskar oinskränkt.Ve den som opponerar sej.Ryggradslösheten sprider sej likt vissna löv i den annalkande försommarvinden.Stoltheten över vad som är rätt och vad som är fel förlorar ständigt anhängare till egoismens karga budskap. Vart tog civilkuraget vägen? Om vi ständigt viker ner oss vart ska samhället som vi bygger för våra barn ta vägen? Vilka värderingar vill vi att våra barn ska leva i ? Likt skrämda möss springer vi sen på bakgatorna och beklagar oss över orättvisorna som vi själva inte ställt oss upp och fördömt när det fortfarande fanns tid...