Han tittade pa oss. Van att ta hand om sej sjalv, Gjorde han inte det blev hans liv kort. At det som fanns for dagen. Litade pa valvilja. Empati. En bristvara i dagens samhalle dar alla bara skor sej sjalva, 

18 500 steg. Trappor upp. Trappor ner. Man kan inte anklaga Puerto Rico for att ligga pa en slatt. Trots litenheten lyckades vi skrap ihop 18 500 steg andra dagen i byn. Men synd att klaga 27 grader varmt och solen staende hogt pa himmelen...njut av ogonblicket dar du ar.....

Samma.Det är samma som innan i samma rum. Den syns bara inte. Men den går sin gång som den ska bakom ridån.

Som vanligt överrumplande. Tagen på sängen. Tog 12 minuter extra som jag inte hade tänkt på. Men det är ju tid nu. Var sak har sin tid.

 

Vardag igen. Fast kortvecka typ mini denna gången. Var hemma vid middag för att ta hand om Micco lite. Lämnade SEAT:en för att fixa en trasig bakrutevärmare. Hoppas få den imorgon. Sedan ska extraljus och värmare på, men får fixas om ett par veckor. Gjympapass på kvällen som vanligt med Linda. Alltid skönt att ta ut sej lite.

Det var bara en tidsfråga. Nu var tiden mogen. Sedan länge.Vi hade gått på övertid en bra stund nu. Men allt har ett slut och den var väntad. Ensamhetens krassa verklighet närmade sej med stormsteg

Dragande på vagnen. Långsamt tempo. Spanande ögon. Två och två. Kromen från vagnen blänkte. Fullutrustade för sina uppdrag. Utan dom ett inferno utan like. Föga glamoröst men helt klart uppskattat.

Formen. Den klassika. Utprovad under 1000-tals år. Vacker men samtidigt så dyster.Men när tidvattnet är som lägst vänder det. Cirkel utan slut. Allt har en början och därmed ett slut. Slutet är starten till början.

.Semesterdag. En hel del som skulle avverkas under dagen. Det mest akuta fick vi i alla fall gjort, köpa bil. Efter 8 olika bilaffärer från Kristianstad till Pukavik hittade vi äntligen en bil där Jimmy fick plats. Konstigt nog blev det en Seat Leon, en outsider men det är ok. Modell 2007.