Det intuitiva sinnet är en helig gåva
och det rationella sinnet en trogen tjänare.
Vi har ett samhälle som lovsjunger tjänaren
och har glömt bort gåvan.
Människan offrar hälsan för att tjäna pengar, sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Hon är så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig ska dö och så dör hon utan att någonsin ha levt.
En dam hejdar en taxibil och frågar om han är ledig. De båda är inte så hemma i den andres dialektala uttal. Damen lyckas inte trots flera försök med att förklara att hon skall hem till Fittja. Damen blir irriterad, drar ner underbyxorna och hissar upp kjolen. Taxichauffören utbrister glatt:
- MIG FÖRSTÅ! STORA MOSSEN!
Den tid som har gått kan vi inte få tillbaka, även om vi kan lära av den.
Framtiden är inte ännu vår, även om vi planerar för den. Vår tid är nu.
Vi har bara idag.
