Kris kan med rätt hantering vara utveckling. Alla förändringar innebär svårigheter för dom flesta personer. Antingen rent påtagliga fysiska såsom ändrade arbetstider med följd att barnpassning måste ändras mm, eller så upplever man rent psykiskt att förändringen är jobbig.
Men förändring är oftast en form av utveckling och all utveckling gör ont. Om du ska göra något nytt så är det oftast något okänt och kanske lite skrämmande...ska jag klara det?... kanske det visar en svaghet hos mej?...Det brukar innebära att man måste stiga över någon form av tröskel rädsla, mod, prestige men förvånansvärt nog så klarar dom flesta av detta utan större problem. För att inte tala om vilket lyft dessa människor känner efter att dom har gjort det en gång. Andra gången brukar vara lätt som en plätt.
Jag minns när jag skulle gå på glödande kol första gången...det var fruktansvärt närvöst fast det ville man ju inte visa...det tog emot ganska bra innan jag styrde stegen barfota ut mot dom glödande kolen som låg på marken ....Plötsligt var jag över glödbädden...oskadd!.....vilken glädje över att ha presterat något som jag bara har läst om i böcker och definitivt inte trodde på alls. Jag hade uppfattningen att det var båg o bluff ... man hade säkert på något dundermedel på fötter som gjorde att man kunde gå på bädden..... icke sa nicke.....man blir lite mer ödmjuk efter en sådan händelse...Idag skulle jag inte tveka att gå igen....och jag kan göra det utan vägledning om så krävs...min cirkel har blivit större
Bad och vatten. Dom flesta älskar att bada och simma. Jag själv är ingen badmänniska men kan visst ligga på beachen och slappa speciellt när pojkarna var små och plaskade omkring i sjön. En gång ställdes jag dock inför ett val. Min fru skulle ta dykarcertifikat på en resa och jag ställdes inför ett val. Följa med eller sitta i båten när hon skulle dyka. jag tog mej i kragen och följde med och tog certifikatet fast jag tyckte det var fruktansvärt obehagligt att se ytan glida förbi i cyklopet på väg ner.....Idag skulle jag djupt ångrat om jag inte hade gjort det. Jag skulle också ha missat dom vackra fiskarna och muränorna som vi såg på botten...Jag skulle inte heller ha kunskapen om hur det är att dyka,klä på sej,frysa under vattnet,sväva omkring i en annan värld......och njuta av ny kunskap och insikter..
Naturligvis finns det gränser för hur långt man ska gå...men man kan kanske tänja lite i taget?
Utveckling av människor och medarbetare i arbetslivet är ungefär samma sak. Vidga cirklarna,våga utmana dej själv. Vad är det värsta som kan hända?
Process
Utveckling---kämpa emot----Förnekelse-----''kris''-----Acceptance------Nyorientering-----NYTT LÄGE.