Tristan da Cunha är den bebodda plats på jorden som ligger längst bort från någon annan bebodd plats (2 430 km till Sankta Helena), den bebodda plats på jorden som ligger längst bort från fastlandet (2 816 km från Sydafrika) och är därmed en av världens yttersta platser.
Tristan Da Cunhas är en vulkanö i södra Atlanten och samhället kallat Edinburg Of The Seven Seas bebos av 80 familjer och endast 8 olika efternamn finns representerade bland dessa familjer.
"Öarna upptäcktes i maj 1506 av den portugisiske kaptenen Tristão da Cunha. Han gav dem namnet Ilha de Tristão da Cunha (Tristão da Cunhas ö). Dåligt väder hindrade honom dock från att gå i land och han avseglade därifrån utan att ha satt sin fot på ön. Den första närmare undersökningen av öarna gjordes av den franska fregatten L'Heure du Berger 1767. De upptäckter man gjorde publicerades av en hydrograf vid Brittiska flottan, vilket ledde till att ön fick sina första bosättare; Jonathan Lambert från Salem i USA, som kom dit år 1810 och grundande tillsammans med tre andra öns första permanenta bosättning. Lambert ansåg att öarna tillhörde honom och döpte dem till Islands of Refreshment. Lambert och två av de andra bosättarna dog dock i en olycka 1812 och 1816 annekterades öarna av Storbritannien. Detta skedde främst för att hindra Frankrike från att använda ön som bas vid ett eventuellt försök att frita Napoleon som satt fängslad på Sankt Helena och samma år stationerades en brittisk garnison på ön. En av soldaterna som stationerades på ön var skotten William Glass, som bestämde sig för att bosätta sig på ön. Garnisonen gav sig av 1817, men Glass återvände till ön tillsammans med sin familj 1821 med avsikten att bosätta sig permanent på Tristan da Cunha. Glass fick snart sällskap av andra och lade grunden till den bosättning som finns på ön idag. Nästan alla av Tristan da Cunhas nuvarande invånare är ättlingar till dessa första bosättare.[2]
Tristan da Cunha införlivades 1938 i Saint Helena and Dependencies-området. Ett vulkanutbrott 1961 ledde till att befolkningen evakuerades till Storbritannien, och först 1963 kunde man återvända"