Nyanlända kan bli klipp för arbetsgivare
Statliga bidrag till arbetsgivare för att anställa nyanlända med så kallade instegsjobb skjuter i höjden och väntas landa på över 1 miljard kronor år 2018. Med lönesubventionen kostar en diskare 7 700 kronor i månaden. Det ger arbetsgivaren över 400 000 kronor i subvention på två år.
Debatten om nyanländas inträde på arbetsmarknaden är både högljud och intensiv. Samtliga Allianspartier har på kort tid föreslagit olika typer av lösningar, bland annat handlar det om sänkta ingångslöner. Om arbetsmarknadens parter inte levererar det som efterlyses hotar man med lagstiftning.
Även arbetsgivarorganisationerna har lyft frågan om ingångslönerna och Almegas förbundsdirektör Stefan Koskinen tog bland annat upp exemplet med en diskare som enligt avtalet med HRF har lägsta ingångslön på 20 220 kronor i månaden.
– Kan du inte språket eller grunderna i jobbet så är det en alldeles för hög ingångslön, sade Koskinen till SvD Näringsliv.
På Arbetsförmedlingens hemsida kan man räkna ut hur stor ersättning arbetsgivaren kan få från staten om den anställde är en nyanländ invandrare. Lönekostnaden för en diskare under 24 år som får den lägsta ingångslönen enligt avtal blir 7 743 kronor i månaden. Lägger man dessutom på bidraget för handledning under de första tre månader av anställningen landar lönekostnaden på 6 243 kronor i månaden under de första tre månaderna.
Om bidraget utnyttjas fullt ut är en diskare med instegsjobb 430 000 kronor billigare att anställa på två år än en person som anställs utan subvention.
När SvD Näringsliv redogör för lönekostnaderna som arbetsgivare har för personer som anställs via instegsjobb för Stefan Koskinen säger han att lönenivåerna inte är höga. Utan att det i stället handlar om kraven på utbildningsdel i anställningen.
Instegsjobbet ska vara kopplat till svenska för invandrare, SFI, så att den anställde har möjlighet att kombinera teori med praktisk språkträning på jobbet. Enligt reglerna har den anställde rätt att lägga 15 timmar i veckan av sin arbetstid på språkstudier. Men studierna kan även bedrivas på fritiden.
Per Persson, som är ombudsman på HRF, säger att fackets bild är att undervisningen bedrivs på fritiden i de flesta fall.
– Många kommuner lägger upp SFI-undervisning på förmiddagar, eftermiddagar men även på kvällar. Vår bild är att man anpassar schemat på jobbet efter lektionerna.
HRF:s avtalssekreterare Malin Ackholt hävdar att arbetsgivarna och facket redan är överens om att man inte behöver några kvalifikationer för jobbet som diskare. Hon påpekar också att man även är överens om vilken lön som är skälig för det arbete som utförs.
– I dagens läge finns det redan en stor subvention för arbetsgivare som anställer nyanlända. Och vi vet att arbetsgivarna utnyttjar det. Annars hade vi inte haft den överrepresentationen av bidragsanställningar inom vår bransch som vi har, säger Ackholt.
Hon berättar att HRF:s medlemmar vittnar om att det finns arbetsgivare som bygger sin verksamhet på subventionerade anställningar och att personer som har den typen av jobb får sluta när ersättningen upphör.
– Mer än hälften av yrkena i vår bransch lär man sig på arbetsplatser. Om problemet är att folk inte kan svenska så är det inte en lönefråga, säger Malin Ackholt.
Det var 2007 som Alliansregeringen införde instegsjobb vars syfte är underlätta för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden.
Arbetsgivare som anställer personer som nyligen fått uppehållstillstånd kan få 80 procent av lönekostnaden betald av staten genom de så kallade instegsjobben. Utöver lönesubventionen kan arbetsgivarna också få ersättning för handledning med 50 kronor per dag i tre månader.
Förra året kostade instegsjobben staten 675 miljoner kronor, en ökning med över 110 miljoner kronor jämfört med 2014. Arbetsförmedlingens utgiftsprognos visar att kostnaderna för arbetsmarknadsåtgärden väntas öka successivt de kommande åren och spränga en miljards-vallen 2018.
Källa: SvD näringsliv 19 Feb 2016