Elaine Eksvärd om jämförelsehetsen: Nu får det fan vara nog
Vår nya krönikör Elaine Eksvärd har tagit sig ur jämförelseträsket. Nästan, i alla fall.
”En dag kommer du att ha muskler som jag!” sa kvinnan med de turkosa tajtsen på Fitnesscenter en varm vårdag 1999. Hennes ögon var vänliga och det kändes som att hon trodde på mig. Jag log tveksamt och försökte skyla valkarna. Den dagen förändrade jag mitt tänk och agerande på ett sätt som blev en milstolpe och en grund för hela min karriär.
Jag skulle sluta avundas dem som det gick bättre för. Sluta irritera mig på hur aerobicstjejerna gick så snärtigt att tofsarna kom i gungning, medan det enda som gungade när jag gick var mitt späck. När de inledde passen med ett käckt ”Mår ni braaaa?” ville jag kasta närmsta rockring på dem och skrika: ”Nej jag mår skit! Nu vet du det, din solariebrända tofsapa!” Jag gillade inte att träna. Men det jag mådde sämst av var egentligen min attityd till dem det gick bättre för.
När jag satt där på en stretchmatta och skulle göra situps kom jag på mig själv med att egentligen bara sitta fast i jämförelseträsket. Nu får det fan vara nog, tänkte jag och valde i stället att ge de turkosa tajtsen uppskattning för det hon åstadkommit på gymmet. Hennes glada reaktion sopade undan all missunnsamhet. Jag insåg att jag borde hämta kraft från andras framgång i stället för att ta energi från mig själv genom att vara avundsjuk.
Händelsen gav en dominoeffekt på alla områden i mitt liv. När jag pluggade till retorikkonsult valde jag att berömma dem som det gick bra för i stället för att sitta och vara avundsjuk. Jag slutade betrakta världen som en pyramid, där bara en får sitta på toppen. I stället ser jag framför mig en rad unika fåtöljer där det finns en för varje rumpa. Min fick en plats på min retorikbyrå.
Visst kom det bakslag. Som när jag var 28 år och singel och hela min omgivning stadgade sig. Men till sist bestämde jag mig för att låta mig vägledas av par som hade det jag ville ha i framtiden. Så kom han till slut, min Gustav.
När vi hade kämpat i två år för att få vårt andra barn stod jag återigen till knäna i jämförelseträsket. Andra blev gravida ”bara sådär”. ”Tihi, helknasigt” sa en bekant som inte alls planerat att bli med barn. Jag log och tänkte ”Tihi, subba”. Jag föll dit igen, men fattade snabbt beslutet att jag ville unna andra deras graviditeter. När jag väl bestämt mig så kom de glada känslorna snart i kapp.
Nu är det jag som precis fått mitt andra barn. Har jag då tagit mig ur det där träsket? Herregud, nej. Jag är inget helgon. För några månader sedan pratade jag med en kvinna som var i sjunde månaden, precis som jag var då. Hon kvittrade att hon mådde som en gudinna, tränade som en atlet, kan äta vad som helst och inte har gått upp ett gram. ”Vad härligt för dig”, sa jag med min foglossning och tolv extra kilon. Vad jag tänkte är en annan sak. Men receptet är att inte agera på de negativa tankarna utan komplimangbomba i stället. Lyckokänslorna kommer väl i morgon. Eller kanske i övermorgon.!
Vill du läsa mer om hur Elaine fokuserar på att jämföra sig med sig själv istället för andra? Klicka dig vidare till det här inlägget där hon bloggar om just det.
Elaine Eksvärd
Gör: Retoriker och författare. Bloggar på mama.nu.
Ålder: 33 år.
Familj: Man, son och nyfödd dotter.
Aktuell: som ny krönikör i Damernas Värld.