Märta var en liten vilde i sin rullstol, och älskade att fräsa omkring på hemmet. Hon tog kurvor på ett hjul och for runt som en vilde i de långa korridorerna. Men eftersom hon och de andra på hemmet inte hade alla hästar i stallet, så tolererade de varandras egenheter. En dag när Märta drog på längs en korridor, öppnades en dörr och Mats klev ut i korridoren med armen höjd.
- STOPP! sa han med myndig stämma. Har du körkort för den där?
Märta rotade i sin väska och fick fram ett chokladpapper och höll upp det.
- Okej, sa Mats och Märta drog vidare.
När hon tog kurvan till TV-rummet med skrikande däck, dök Gösta framför henne och begärde skattekvittot. Märta dök ner i handväskan och drog upp ett flaskunderlägg. Gösta nickade slött och sa:
- Varsågod och kör vidare, damen.
Märta närmade sig den sista korridoren och innan hon kom till utgången, uppenbarade sig Folke framför henne, iförd ett rejält stånd.
- Åh nej, inte blåsa i alkoholtestet igen.
En man kom hem från jobbet, helt utsliten och slog sig ner i soffan framför Tv:n.
Han sa till sin fru:
- Ge mig en öl, snart börjar det.
Hon suckade men skickade över en öl till honom.
Efter femton minuter sa han:
- Ge mig en öl till för snart börjar det.
Hon blängde på honom men slängde till honom en öl till.
När han avslutade ölen efter några minuter sa han:
- Ge mig en öl till, det börjar vilken minut som helst.
Frun blev vansinnig och skrek:
- Är det allt du ska göra i kväll?! Sitta framför Tv:n och dricka öl!! Du är inget annat än en lat, fet, dryg jävel...
Mannen suckade och sa:
- Nu har det börjat.
Familjen Jonsson hade inga barn och beslöt sig för att hyra in en man som skulle kunna göra frun gravid. På samma dag som mannen skulle komma kysste herr Jonsson sin fru och sade:
- Jag går nu. Mannen borde komma om några minuter.
En halvtimme senare kom, helt av en slump, en barnfotograf förbi och ringde på.
- God morgon, frun. Du känner mig kanske inte, men jag har kommit för att...
- Åh, du behöver inte förklara. Jag har väntat på dig, avbröt fru Jonsson.
- Verkligen? svarade fotografen. Vad roligt! Jag specialiserar mig på barn.
- Det var det jag och min man hoppades på. Kom in och slå dig ner. Var ska vi börja? frågade fru Jonsson och rodnade.
- Låt mig sköta alltihop. Jag brukar försöka med två i badkaret, en på soffan och kanske ett par i sängen också. Ibland är vardagsrumsgolvet också rätt kul - då kan man verkligen breda ut sig.
- Badkaret och vardagsrumsgolvet?" frågade fru Jonsson. Inte undra på att inte jag och Harry fick till det.
- Ja, frun, ingen kan ju garantera att resultatet blir lyckat varje gång. Men om vi försöker med flera olika ställningar och jag tar från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att du blir nöjd.
- Jag hoppas vi kan få det gjort snabbt, flämtade fru Jonsson.
- Frun, i mitt yrke måste en man ta god tid på sig. Jag skulle gärna vilja göra det på fem minuter, men då skulle du nog bli ganska besviken.
- Hur kunde du gissa det? frågade fru Jonsson. Mannen tog nu fram några barnbilder ur sin väska.
- Den här kom till på en buss i centrala Stockholm, sade han.
- Herregud! skrek fru Jonsson.
- Och de här tvillingarna blev väldigt bra, med tanke på hur krånglig deras mor var.
- Krånglig?
- Ja, jag var tvungen att ta henne till parken för att få jobbet gjort ordentligt. Folk trängde sig hela tiden på för att se. Och de trängde sig på i tre timmar.
- Tre timmar?
- Ja, och mamman gnällde och skrek hela tiden så jag kunde knappt koncentrera mig. Sedan började det skymma, så jag fick skynda mig. Jag packade inte ihop förrän ekorrarna började gnaga på min utrustning.
- Började de gnaga på din utrustning?
- Det stämmer, sade mannen. Nå, jag ska bara ta fram mitt stativ så ska vi sätta igång.
- Stativ? frågade fru Jonsson oroligt.
- Ja, jag måste ha ett stativ att lägga grejerna på. Det är alldeles för tungt att hålla i när jag gör mig beredd. Frun? Frun? Herregud, hon svimmade!