Värderingar.
Funderar ibland på bristen på kopplingen mellan värderingar-beteende och handling/Ledarskap. Det är påfallande hur ofta man ser brister i klichartade utryck för policy och beteendet ute i organisationer. Speciellt på högre chefsnivå. Det är som man inte har/vill förstå kopplingen mellan rådande värderingar och beteendet. Beteendet hos ledande nyckelpersoner går alltför ofta stick i stäv med det som kommer ut ur munnen på samma personer. Hur kommer sej detta? Funderar på om det är en intellektuell brist eller okunskap...eller vad?.. eller kanske det finns olika regler för olika personer..kanske det sakta men säkert växer fram en ny ordning?eller en gammal?...där det är underförståt att en viss elitklan har andra regler än dom som dom själva predikar?..just för att dom propagerar för ett visst beteende så är det underförstått att dom själva inte behöver följa samma reglerverk...eller?
Påminner mej om mästerverket 1984.......eller feodalsamhället....har vi sakta men säkert en återgång på väg där alla accepterar att det är så?..Vi sätter upp glättiga fasader som borde gälla alla men inte gör det och det under ytan är accepterat av alla men ingen vågar säga det öppet?
Vart tog det gamla vägen?..Det gamla där det var så klart: Värderingar--tydligt beteende---tydligt Ledarskap?...Var föredöme,skapa inga regler som du inte kan leva upp till själv. Vart tog detta vägen och varför försvann det? Idag verkar det vara självklart att en ledning kan sätta upp förväntningar och regler på underställda men dom följer inte dom själva. Sedan undrar man varför det inte fungerar längre ner i organisationen...?Vart tog trovärdigheten vägen? Och varför värderas inte trovärdighet som en viktig förändringsparameter längre?
Vart tog det gamla vägen där värderingarna genomsyrade hela organisationen? Då när ord och handling följdes åt. Då när det inte räckte med att slänga ur sej klicheer till höger och vänster utan att kunde visa det i handling. När odugliga och inkompetenta chefer sattes på andra poster där dom inte behövde leda människor eftersom dom inte var duktiga på det. När ledarskapet var något man förtjänade inte fjäskade sej till. När handling var viktigare än tomt prat..När man gjorde medvetna val och var stolt över det. Idag är det viktigare att säga det som man tror chefen vill höra så man själv får en bra position oavsett om det är bra för företaget eller inte...När man visste vilka normer som var rätt,inte som idag att man får gissa hur och vad som gäller idag.
Vad jag saknar trovärdigheten.... Vart tog du vägen?