Funderar på olika intressanta fenomen som verkar bestå oavsett kategori människor ..ja kanske undantaget pensionärer men dom ärett eget kapitel.
Dagens fundering är: Varför envisas alla med att gå in och gå längst bak i bussen?
Har märkt att dom flesta går längst bak oavsett om man kör kortvagn, Boggie eller ledbuss. En ledbuss är ju ganska lång så det blir ju en sträcka att gå ,dessutom är ju bussen i regel igång då tidtabellen är pressad så gången blir ju lite vinglig. Det måste finnas någon form av fördel med att offra sej och gå bak eftersom dom flesta gör det eller?
Det märkliga är datt det finns personer som förväntar sej att man inte ska starta körningen förrän dom har gått bak,valt ut ett säte( vilket i sin tur kan ta ett tag,det verkar som många personer antingen har beslutsångest eller höga krav på var dom sitter...) lägger ifrån sej sin västa alternativt , ännu värre , ryggsäcken för att slutligen kränga ner sej på det med omsorg utvalda sätet...
Detta är en procedur som kan ta upp till 1-1/2 minut. Om man då betänker att det finns linjer som har 20-30 hållplatser så kan man snabbt räckna ut konsekvensen av detta på tidtabellen om man ska stå still under tiden detta sker.
''Det är ju bara jag'' tänkte funkar inte så bra när alla tänker på att det är ju bara jag som gör detta..
Märkligt är det i alla fall. Sen skall det för rättvisan skull sägas att det finns dom som går in och tar första bästa lediga säte med...