Läste en intressant artikel om julskinka om och grisarnas villkor och uppväxt. Sen reflekterade jag lite över hur majoriteten tänker när dom köper sin julskinka. Oftast blir det priset som fäller avgörandet i alla fall. Man vill inte riktigt ta ansvar för det som har hänt innan. På något sätt skärmar man sej och menar att man inte har med grisarnas villkor att påverka/göra. Det finns ''andra'' som tar hand om det.
Dagens integrations/Flyktingpolitik påminner mej väldigt mycket om samma tänk.Vi koncentrerar oss på mottagande och i stora helsidesreportage beskrivs utvalda personliga öden.Flyktingar som verkligen flyr krig och elände blandas hejvilt med ekonomiska flyktingar, lyckosökare och ibland kriminellt belastade personer på flykt undan rättvisan. Men det sorteringsproblemet vill vi inte ta hand om trots det finns bra exempel på motsatsen i Kanada och Australien t ex. Det finns ''andra'' som tar hand om det.
Det är också förvånande att den bild som ges av våra politikers möten är oftast att ''nu tar vi krafttag och sitter i krismöte p.g.a av den akuta situtionen'' sen kommer det någon krystad signalpolitisk åtgärd som ska rättfärdiga den gångna förda linjen. Men snälla nån...att sitta i krismöte betyder att man har misslyckats med något innan och, ännu värre, inte korrigerat under resans gång. Det är också otroligt förvånande att man bara kör på tills det brister. Jag tänker främst på samhällets förmåga att ta hand om ankommande. Jag har inte sett en enda konsekvensanalys med ett givet målläge som sedan man gör en känslighetsanalys på plus minus 10 resp 25%. Ett givet standardförfarande i alla tyngre projekt ute i näringslivet...Hur tänker man?..Man kör tills det brister?
Hur skulle vi har fått fram bilar med marknadsvängingar på upp till 80% inom ett år där man samtidigt inte fick ligga med reservpersonal p.g.a kostnadsläget?
Nu invänder någon klok humanist..''Du kan väl ändå inte jämnföra bilar med människor?''
Nej helt korrekt. Men om man läser texten så är det inte det jag jämnför utan metodik och ledarskap. Jag har arbetat med massor av olika produkter och flöden ,ibland helt okända för mej innan, men har alltid lyckats då jag har valt samma metodik och ledarskap oavsett produkt.
Kan vara hårt för en humanist att höra att jag kallar ankommande för produkter, men ses dom inte så av våra politiker redan? Dom är ju lönsamma enligt dom.
Lönsamma. Det är också en spännade term. Jag som har mina rötter i näringslivet frågar omedelbart: Har man gjort en värdeflödesanalys och vilken % siffrta kom man fram till då?
Bristen på helbildsanalys där man för en konsekvens och känslighetsanalys förvånar mej.
Men som sagt innan. Ankommande politiken är en sak , men om trycket på polis och socialtjänst ökar med följd att kostnader rusar i taket kommer detta troligen aldrig att kopplas till en viss nivå på ankommande då detta visar skrämmande brister i förd politik. Sociala konsekvenser p.g.a för hårt ankommande tryck får någon ''annan'' ta hand om tycks politikerna resonera.
Signalpolitik utåt är viktigare.
Black Box Syndromet har anlänt.
PS Black Box är ett branchterm inom bilindustrin för att som konsumenten inte ser t ex bakom instrumentpanelen och som han/hon troligen inte bryr sej om vad/hur det är producerat bara det fungerar. Black bok komponenter kan vara prioducerade i t ex lågprisländer men bilen från Tyskland DS