Posted on November 8, 2015by Tino
I söndagens Agenda diskuterade jag hur den svenska välfärden påverkas av flyktinginvandringen med Sandro Scocco, chefekonom för S-märkta tankesmedjan Arena Idé.
Sandro Scocco tog upp Jan Ekberg och Joakim Ruists forskning. Den senare visar att nettokostnaden för flyktingar år 2007 motsvarade ca en procent av BNP. Detta motsvarar 70.000 per flykting per år, och skulle extrapolerat till dagens invandringsnivåer knäcka ryggen på välfärdsstaten. Att kostnaden blir förhållandevis liten i Ruist studie beror på att det år 2007 fanns några hundra tusen flyktingar i Sverige. Sandro Scocco citerade absurt nog Jan Ekbergs forskning, som om det stödde hans tes. Detta trots att både Ekberg och Ruist har kritiserat Scoccos studie. Här är bakgrunden:
Scocco är medförfattare till rapporten ”900 miljarder” som hävdar att invandring genererar enorma överskott för statskassan. Arenarapporten undersöker hur invandring påverkar offentliga finanser genom att göra en ”kontrafaktisk” historisk analys om hur utvecklingen varit om Sverige inte haft invandring.
Problemet är att Arenarapporten utan att någonstans tala om det gör orimliga antaganden om invandrares arbetsinkomster och inbetalade skatter. Sverige har exakt data som visar att sysselsatta invandrare i snitt har avsevärt lägre arbetsinkomster och betalar in avsevärt mindre i skatt.
I stället från att utgå från faktiska skatteintäkter har Arenarapporten utvecklat en ”modell” som ”antar” att sysselsatta invandrares skatteintäkter är desamma som för inrikes födda.
Arenarapporten medger att invandrare har lägre sysselsättningsgrad, men antar tvärtemot vad faktisk statistik visar att skatteintäkterna per sysselsatt är samma.
Det finns två skäl till att invandrare enligt SCB och skatteverkets siffror betalar in avsevärt mindre i skatt per sysselsatt. För det första är sysselsättning ett bredare begrepp än jobb och inkluderar arbetsmarknadspolitiska åtgärder, långtidssjukskrivna och de som bara jobbar några timmar i veckan och inte genererar skatteintäkter att tala om.
För det andra, vilket är viktigare har invandrare i genomsnitt lägre humankapital, språkkunskaper, arbetslivserfarenhet och utbildning, och tenderar därför mer ofta att arbeta i låglöneyrken.
Invandrares nettobelastning på välfärden beror inte bara på lägre sysselsättningsgrad utan i lika stor utsträckning på lägre inkomster och skatteintäkter per sysselsatt. År 2013 hade varje sysselsatt utrikes född i arbetsför ålder enligt SCBs statistik ca 23 procent lägre förvärvsinkomst, ett gigantiskt gap som Arenarapporten ”antar” bort. Lägre snittinkomster leder till lägre skatteintäkter. Invandrare har en mer gynnsam åldersprofil med fler i arbetsför ålder, men denna begränsade fördel är inte i närheten så stor för att täcka de gigantiska klyftorna i inkomst och sysselsättning. Nedan är SCBs data för slutgiltig skatt för 2013, sista tillgängliga år. Utrikes födda hushåll betalar in i snitt 40 procent mindre i skatt. Det är viktigt att poängtera att gapet på ca 40 procent gäller även när invandrares demografiska fördel i form av färre äldre har räknats in.
Ingen forskningsstudie om invandringens fiskala effekter har använt kontrafaktiska skatter i stället för riktiga skatter, bara den socialdemokratiska tankesmedjan Arena Idé har att räkna på detta verklighetsfrånvända sät. Arenarapporten vare sig motiverar eller ens nämner att de räknat så, det är något som bara framgick mellan raderna. När jag och andra nationalekonomer konfronterade Arenagruppen förnekar de inte att de antagit bort skatteklyftan. I stället används obskyr ekonomisk terminologi för att ge sken av att det är ett oskyldigt antagande. I sin presentation skriver de: ”Inkomstsidan: Antagande om motsvarande arbetsproduktivitet på makro med och utan invandring”
Det innebär i klartext att Arena ”antar” att om det inte hade kommit lågutbildade och lågavlönade flyktingar så hade en svensk blivit lågavlönad i stället. Detta är återigen ingenting som någon forskningsstudie har antagit. Trots att tankesmedjan uppfinner denna besynnerliga metod motiveras det aldrig, och förklaras heller aldrig, och motiveras aldrig i klartext i vare sig rapporten eller presentationer. De flesta icke-ekonomer som hör ”Antagande om motsvarande arbetsproduktivitet på makro med och utan invandring” kommer inte att förstå vad det betyder.
Det finns endast två svenska nationalekonomer som forskat om invandringens fiskala effekter i Sverige, professor Jan Ekberg samt Dr Joakim Ruist. Båda har i svidande termer kritiserat Arenarapportens sätt att räkna.
Här är mailet som Jan Ekberg skickade till Sandro Scocco och mig när Arenarapporten kom ut i somras. Sandro Scocco säger i programmet att han inte minns mailet (“det är ju inte så att jag har fått några mail som sågar studien“), jag får anta att han måste ha glömt.
”Hej
På Arenagruppens hemsida förklarar du och Lars Fredrik Andersson er metod i rapporten 900 skäl till att uppskatta invandring. Samtidigt riktar ni kritik mot mig.
Ni säger bland annat att jag skulle ha sagt att rapporten skulle vara mer detaljerad. Ni har blandat ihop mig med någon annan person (Joakim Ruist). Ni säger också att jag anser att invandrarnas arbete är direkt kopplat till deras etnicitet. Så menar jag naturligtvis inte. Studier visar att den yrkesmässiga segregeringen inom den infödda gruppen är större än mellan infödda och invandrare i genomsnitt (se exempelvis Ekberg & Gustafsson Invandrarna på arbetsmarknaden SNS Förlag 1995). Den yrkesmässiga segregeringen mellan infödda män och kvinnor är större än mellan invandrare och infödda.
Ni kritiserar också att att min ESO-rapport är en tvärsnittsstudie. Men jag har också använt dynamiska studier med långa tidsförlopp och med en underliggande demografisk modell som rullas över tid med mortalitet och nativitet . Detta är fallet i min doktorsavhandling och i en artikel i European Journal of Population no 1 2011. Den underliggande demografiska modellen används för att beräkna det befolkningstillskott som vid olika tidpunkter uppkommer genom invandring (vilket inte är detsamma som gruppen med invandrarbakgrund). Storlek och åldersammansättning på befolkningstillskottet är viktiga när effekten av invandring på offentliga finanser skall beräknas. Från både tvärsnittsstudier och dynamiska tidsförloppsstudier kan vi dra slutsatsen att under 1950, 1960 och 1970-talen hade invandring en positiv påverkan på offentliga finanser men att detta under de senaste 20 åren övergått till en negativ påverkan på offentliga finanser. Den väsentliga förklaringen är den numera låga sysselsättningsgraden bland invandrare.
Hur ser er underliggande demografiska modell ut?
När man studerar hur invandring historiskt påverkat offentliga finanser bör ju faktiska data som fanns då användas (och inte antagna data). Det finns numera ett betydande antal studier (både i Sverige och i andra invandringsländer) om hur invandring påverkat offentliga finanser och som publicerats i framstående internationella tidskrifter med referee-förfarande (se sammanfattningsartikel av Rowtorn). Faktiska data har då använts. Du och Lars Fredrik Andersson underkänner således samtliga dessa studier?!
Hälsningar
Jan Ekberg”
Joakim Ruist vid Handelshögskolan i Göteborg har likaså kritiserat Arenarapportens metodologi på sin blogg. Låt mig citera inlägget i dess helhet:
”Det skrivs på olika nivåer mycket okvalificerat och/eller rent felaktigt om invandring och ekonomi. Ibland av misstag, ofta för att författaren medvetet förvrider statistik för att stödja en politisk linje. Min ambition är att inte ägna mig åt att kritisera sådana enstaka texter på den här bloggen. Jag vill att bloggen ska fylla en positiv funktion i att beskriva hur det sannolikt är, snarare än hur det definitivt inte är. Jag vill heller inte legitimera okvalificerade inlägg genom att ta upp dem till diskussion. Och vill man läsa sådan kritik mot brister i fakta och undersökningsmetod så kan man oftast läsa den på Tino Sanandajis blogg. När han skriver sådan fakta- och metodkritik stödjer jag i allmänhet mer än 90% av vad han skriver.
Men jag känner mig här tvingad att göra ett undantag. I somras blev jag indirekt indragen i en diskussion om en sådan ”studie”. Tino skrev till mig och bad om en kommentar till Arenas rapport ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring”. Jag svarade honom och sa ok till att han publicerade mitt svar, som var:
Arena studerar en fråga som tidigare har studerats i flera studier utförda av forskare vid landets universitet. Men där tidigare studier utgått ifrån faktiska uppgifter om löner, skatteintäkter och transfereringar (bidrag) ägnar sig den här studien åt antaganden och överslagsräkning. Den når alltså inte upp till den kvalitetsnivå som finns i tidigare studier och har därför i mina ögon inget värde.
Tino bloggade och Arena skrev i sin tur ett svar, som jag inte vidare kommenterade, utifrån ovan nämnda skäl. Men nu har jag fått några mail där jag uppmanats att bemöta deras svar, så ok, här kommer en kommentar.
Arenas studie bygger alltså på antaganden istället för på data på den offentliga sektorns inkomster och utgifter. Arena menar att detta inte har något att göra med det faktum att de inte har tillgång till denna data, utan att det är ett medvetet metodval. Deras argument för att inte ta hänsyn till data är att de påstår att invandringen inte har någon påverkan på produktionsstrukturen och inkomstfördelningen. De påstår därmed att lågkvalificerad invandring inte ökar andelen lågkvalificerade jobb i landet och att högkvalificerad invandring inte ökar andelen högkvalificerade jobb i landet. För de menar att andelen av varje typ av jobb inom landet är given.
Jag tror inte de har tänkt igenom vad detta argument implicerar. För det är inget i argumentet som gör det specifikt för just invandring. Om det inte finns något samband mellan invandrarnas kvalifikationsnivåer och landets produktionsstruktur, då kan det inte heller finnas något samband mellan totalbefolkningens kvalifikationsnivåer och landets produktionsstruktur. Den enkla motfrågan blir: Varför har vi då skolgång? Argumentet implicerar ju till exempel att vi hade utvecklat och byggt lika många och lika bra bilar, mobiltelefoner etc per capita, även om vi inte hade några utbildade ingenjörer i landet.
Arena menar alltså att invandringens genomslag på produktionsstrukturen och inkomstfördelningen är noll. Och det är uppenbart fel. Men vad är då rätt? Standardantagandet i studier av invandring och offentliga finanser är istället det motsatta: att genomslaget är fullständigt. Vi antar alltså att om en invandrare får ett högkvalificerat jobb i Sverige så blev det ett sådant jobb mer i Sverige och om en invandrare får ett lågkvalificerat jobb så blev det ett sådant jobb mer. Och det är förstås inte heller helt rätt. Men enligt de flesta av oss är det det bästa vi kan göra. Grundinställningen är att produktionen på lite sikt anpassar sig, genom bland annat kapitaltillväxt och internationell företagsrörlighet, till arbetskraften. På kort sikt kan man dock tänka sig att det förekommer en viss undanträngning, så att en invandrare får jobb delvis på bekostnad av en infödd (se mina forskningssammanfattningar om invandring och arbetsmarknad och invandring och offentliga finanser). Så i den mån standardantagandet är fel behöver det inte vara i den riktning Arena uppehåller sig vid: att om en invandrare får ett simpelt jobb så får en infödd ett mer avancerat istället. Det kan lika gärna vara att om en invandrare får ett simpelt jobb så blir en infödd (eller en annan invandrare) helt utan jobb.
För att runda av inlägget och få det att handla om någonting större än Arenas rapport: Det skrivs mycket av aktörer som vill samla argument för eller emot invandring med hjälp av ”forskning” med tendentiös databearbetning (eller i just det här fallet ingen databearbetning alls). Jag påpekade visserligen nyligen i ett annat inlägg att ”riktiga” forskares objektivitet inte heller är perfekt; att våra politiska åsikter påverkar oss också. Men det är på en annan skala. Om jag gör uppenbara avsteg från objektivitetsidealet är min karriär slut. Om chefsekonomen på en tankesmedja gör det kanske han får en löneförhöjning, så länge han gör det åt rätt håll. Så även om ingen är perfekt, så är det i de allra flesta fall bäst att låta forskare sköta forskningen.
Och en uppmaning till er journalister som läser detta: När det kommer ”forskningsresultat” från andra avsändare än universiteten, rapportera inte om dessa utan att först ringa upp en forskare som är insatt på området och kan säga om det rör sig om duglig forskning. Samma uppmaning bör för övrigt gälla all rapportering om forskning, också sådan som kommer från universiteten. Men den gäller i mycket högre grad i sådana här fall (så slipper jag kanske skriva fler sådana här blogginlägg).”
Som Ruist påpekar är det rent ut sagt lite galet att anta att produktiviteten i ekonomin är förutbestämt. Det innebär att magiska krafter skulle sänkt en viss andel sverigeföddas inkomster och skatteintäkter till Somaliska invandrares nivåer om Sverige inte haft flyktinginvandring från Somalia.
Det är inget fel på kontrafaktiska antaganden om invandring, där man helt enkelt jämför dagens verklighet med vad som skulle ha hänt utan invandring. Det är däremot absurt att prata om kontrafaktiska skatteintäkter. Ingen har någonsin räknat så, och om något sådant ska uppfinnas bör det tydligt motiveras, inte döljas med dunkla termer i en socialdemokratisk tankesmedjerapport utanför den akademiska processens granskning.
Rapportförfattarnas svar motiverar inte varför de inte använder riktiga skattedata, de försöker förvirra icke-ekonomer med non-sequitur och referenser till irrelevanta studier och irrelevanta och ej modellederade parametrar som ”näringslivsstruktur”.
” Joakim Ruist pekar på att det finns andra rapporter som är mer detaljerade i inkomster och utgifter för det offentliga och att rapporten därför saknar värde. I sak är vi väl medvetna om att det finns mer detaljerade tvärsnittsberäkningar för enskilda år i Sverige. Vad en tvärtsnittsberäkning innebär är att man ser till gruppers totala utgifter och intäkter för offentliga sektorn under ett enskilt år. Det innebär att sysselsatta personer med utländsk bakgrund bidrar med mindre intäkter per person än svenskfödda, då de har i snitt lägre inkomster.
Det kan i ett första intryck se rimligt ut att justera för detta som Joakim Ruist påpekar, men tvärtom om blir detta missvisande. Det bygger på ett outtalat antagande att svensk näringsstruktur skulle se annorlunda ut om utländska personer inte bodde i landet, det vill säga de arbeten de utför är direkt kopplade till deras etnicitet. Detta stämmer inte.
För att pedagogisera poängen kan vi tänka oss en liknande studie på ett Sverige utan kvinnor. I en sådan studie skulle Sverige få en betydligt högre genomsnittslön, och högre produktivitetsnivå, därför att i huvudsak skulle arbetsmarknaden bestå av män i privat sektor, som har högre lön. Betyder det att ett Sverige utan kvinnor inte skulle ha dagens kvinnodominerade sektorer, främst sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg? Nej, naturligtvis inte, utan dessa arbetsuppgifter skulle utföras av män, d.v.s. produktivitetsnivån och näringsstrukturer skulle se i huvudsak likadan ut och män skulle utföra de arbeten i huvudsak kvinnor gör idag.
Det gör att det ger ett missvisande resultat när man i denna typ av studie justerar för inkomst, för det innebär i praktiken att man antar att Sverige i ett sådant läge skulle ha en helt annan näringsstruktur och produktivitetsutveckling.
Den kontrafaktiska beräkningen som vi gjort utgår ifrån att produktionen per sysselsatt är den samma med eller utan invandring. Det antagandet bygger på existerande forskning om arbetsproduktivitet och invandring. De flesta studier har det gemensamt att det är svårt att peka på några entydigt positiva eller negativa effekter. Snarare visar resultaten på en neutral effekt av invandring på produktivitetstillväxt (se exempelvis: huber et al, 2010).
Att vi inte justerar för inkomstskillnader är sålunda inte en bristande detaljeringsgrad, utan tvärtom ett mycket medvetet metodval som gör att analysen blir mer korrekt. Vi kan endast beklaga att detta som också beskrivs i rapporten inte förståtts av varken Tino Sanandaji eller Joakim Ruist. Vi får också konstatera att även om Joakim Ruist studier är mer detaljerade och utifrån sitt syfte korrekt genomförda ger de en missvisande bild av invandringens faktiska intäkter och kostnader just eftersom de antar, outtalat och orealistiskt, en annan näringsstruktur än dagens.”
Grädden på moset är den osmakliga insinuation att det är rasism att i beräkningar medge att invandrare har lägre inkomster:
”Det bygger på ett outtalat antagande att svensk näringsstruktur skulle se annorlunda ut om utländska personer inte bodde i landet, det vill säga de arbeten de utför är direkt kopplade till deras etnicitet. Detta stämmer inte.”
Det är Arenarapporten som gör outtalade antaganden, inte jag, Ekberg eller Ruist. Att invandrare har lägre produktivitet och inkomster beror inte nödvändigtvis på ”etnicitet”, en mer sannolik förklaring är språkkunskaper, arbetslivserfarenhet och utbildning. Även om lägre skatteintäkter mot förmodan hade kulturella förklaringar är det inte en moralisk fråga som fiskala kalkyler på välfärdsstaten därför kan anta bort.
Att självsäkert citera irrelevanta studier är bara ett sätt att snacka bort de som inte är insatta. Huber et al, 2010 har ingenting med kontrafaktiska skatter i fiskala studier att göra, och motiverar inte vad Arena har gjort.
Huber et al, 2010 undersöker flera europeiska länder hittar vare sig en positiv eller negativ effekt från invandring på värdlandet. Det finns på samma sätt inget robust samband mellan invandring och tillväxt av BNP per capita.
Det har ingenting med Arenas antagande om skatter att göra. En enkel förklaring kan vara att olika länder har olika sortens invandring som går åt olika håll. Här är vad Huber et al 2010 själv skriver:
” Whether or not migrants affect productivity is likely to be dependent on the attributes that migrants have, relative to native workers. In part, this may be determined by domestic immigration policy – more selective policies enable governments to identify specific skills and professions that are required in the domestic labour market… The findings in this section are mixed but are in line with other studies of the productivity impact of migrant labour (Mas et al., 2008; Paserman, 2008). We find some evidence of a significant effect of migrant labour at the industry level across Europe and this differs for ROW and EU migrants, with the former displaying some evidence of positive effect, whilst the EU shows if anything a negative impact on productivity and it’s growth; however, this largely disappears when we take into account the potential endogeneity within the production function estimates. Thus, caution should be exercised when drawing firm policy recommendations from this exploratory research across such a diverse collection of
experiences.”
Huber et al, 2010 har inget med Arenas antagande om kontrafaktiska skatter att göra. Arenas försvar med prat om ”näringslivsstruktur” och ”huber et al, 2010” är en variant av The Chewbacca-defence, att med ett sofistikerat språk säga irrelevanta non-sequiturs för att förvirra lyssnarna.
Professor Magnus Henrekson vid IFN kommenterar:
“Arenas resonemang om näringslivsstruktur är inkorrekt och motiverar knappast rapportens antagande om inkomster och skatter. Näringslivsstruktur och produktivitet och är inte exogent givna och påverkas av arbetskraftens sammansättning. Mer lågutbildad arbetskraft leder till en större lågproduktiv sektor medan länder med högkvalificerad invandring skapar möjlighet för en större kunskapsintensiv, högproduktiv sektor.”
P.S
Agenda presenterar mig som forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Det är formellt korrekt, men riskerar att ge tittare som inte vet vem jag är sken att jag forskar på invandring vid nationalekonomiska institutionen vid Handels, vilket jag givetvis inte gör.
Jag är afilierad vid EHFF, Institutet för ekonomisk-historisk forskning vid Handelshögskolan. Det är en helt separat instituton. Oavsett så har vare sig EHFF eller Handelshögskolan något med vad jag eller någon annan säger om invandring att göra. Det är något jag står för, inte en formell position av HHS eller EHFF. Det kan låta självklart, men en del förstår inte hur en högskola fungerar. Jag föredrar därför att media inte presenterar mig som Handelshögskolan i Stockholm utan Tino Sanandaji, PhD, eller om de vill säga en skola Tino Sanandaji, PhD University of Chicago.