Min syn på:
- Självkänsla.
- Uppskattning för den du är.
- Självförtroende.
- Uppskattning för vad du presterar.
Detta leder till Självtillit som i sin tur leder till ökade möjligheter att gå vidare med utvidgningen av utvecklingscirklen. För att komma vidare med gruppers eller individers bidrag till organisationens utvecklinge borde det vara självklart att se:
summan av alla individers utvigning av sina utvecklingscirklar = summa organisationens utveckling. Detta under förutsättning att rätt styrmedel används för att kanalysera utvecklingen i rätt riktning.En viss divergens kan alltid accepteras och skall accepetras för att inte skapa rädsla i organisationen.
- Utgångspunkter:
- Utgå ifrån att det finns utvecklingskapacitet hos flertalet av medarbetarna.
- Tänk efter i vilken riktning den skall styras för att undvika kaos.
- Hur skall den styras?
Ha tålamod. Två steg fram, ett steg bak är ändå totalt ett steg fram!
Våga acceptera misslyckanden. Jag säger våga eftersom du på något sätt måste stötta upp och ge tillbaka ett lärande i misslyckandet för att dra nytta av misstaget och inte bara sprida ett konstaterande av misslyckande och i värsta fall en rädsla.Alla vet nog om att man har misslyckats,men det behövs kanske ibland en vitbok på hur det skall undvikas respektive vilka skada det gör för ALLA.....här gäller det att hittta balansen mellan att inste sprida rädsla och att synliggöra/verbalisera konsekvenser. Detta är alltid inte det lättaste...
På något sätt känner jag att ovanstående har få stå tillbaka mer och mer i dagens Ledarskap. Jag har funderat lite på varför. Varför används inte dom ledarskapsprinciperna inte mer? Jag hör mer och mer om att medarbetare vantrivs,mer och mer detaljstyrning. mer om det senare...