Veni, vidi, vici!
År 47 f Kr ryckte den romerske härföraren (och sedermera kejsaren) Julius Cesar in i Mindre Asien med en stor här. Den lokale prins Pharnakes hade erövrat delar av landet från romarriket, och detta uppror skulle krossas. Och det snabbt!
Efter ett fälttåg på bara fem dagar riktade de romerska legionärerna dödsstöten mot prinsens styrkor vid Zile, en stad i norra Turkiet. Blixtanfallet beskrevs med orden: "Jag kom, jag såg, jag segrade!
Gamla kärringar och rostiga gångjärn gnäller jämt
Hiroo Onoda, så hette den japanske underrättelseofficer som först 1974 godtog att kriget var slut. Andra världskriget, alltså. Under kriget blev han satt på den filippinska ön Lubang för att där föra gerillakrigföring med sitt förband. Ensam kvar vägrade han tro på att kriget var slut och fortsatte med denna krigföring. Att kriget skulle vara slut tog han som amerikansk propaganda och de amerikanska bombflygplanen som flög över Vietnam var för honom ett bevis på att kriget fortfarande höll på.
Antingen hittar vi en väg, eller så gör vi en.
Redan från början av det andra puniska kriget (218–202 f Kr) visade sig härföraren från Karthago, Hannibal, vara en av sin tids största taktiska genier, som alltid kunde hitta ett nytt och oväntat sätt att anfalla fienden på.
När det visade sig omöjligt att anfalla Rom från havet, överraskade han romarna genom att föra sin här med stridselefanter över Alperna.
Den som talar väl kan ljuga väl.
Krigets första offer är sanningen.
Många har genom historien försökt att kapa åt sig äran för det berömda citatet, och det har ofta använts för att beskriva hur krig används som ursäkt för politiskt lurendrejeri .
Orden härrör från den grekiske dramatikern Aiskylos (526–456 f Kr). Han deltog som soldat i flera krig, sist under slaget vid Salamis år 480 f Kr, där den persiska dominansen i Grekland bröts.
Den som viskar han ljuger.
Livet är som en sardinask, vi letar alla efter nyckeln.
Jag gick ut för att leta efter mig själv.
Bättre att leva ett år som tiger än hundra som ett får.