Som stora Lego klossar stod dom sista envetna kvar på gräsmattan. Dom kala fläckarna efter dom som hade lämnat lyste i gräset. Rekangulära ofruktsamma ytor visade tydligt var dom hade stått och avnjutit sommaren. Bakom plasten på dom kvarvarande hördes glada samtal under Bag in Boxens inflytande trots klockan bara var 18,00, men så är ju inte Augusti slut ännu..Även en och annan Aqvavit verkade göra susen.....Dragkedjorna var tätt uppdragna då vinden ven med höstlik stämma.

Olika färger snurrade. Mönstret känndes igen. Alla sökande efter det magiska 17:e varvets inslag. Förra säsongens tekniska inriktning var ersatt med den ungdomliga ivern att skapa resultat på scoreboarden. Såsom alla andra års uppstart...

Tanken på att det är poängen som är det viktigaste. Kvittot på en lyckad träning?

Den mentala inställningen tlll resultat är en nyckelfaktor om man vill skapa resultat.

Så var vi igång igen på allvar.  Stegsnören som mättes ut till vissas förtvivlan,vissas undran.

En föraning kom redan på morgonen. En liten avisering om hans återkomst. Han hade väntat länge nu. Ruvande under dom glada äckligt ljusa sommardagrna. ''Dom skulle nog få se så småningom'' ..hade han tröstat sej där han var undantryckt i skuggan av badlandets frenetiskt glada tillrop. Undanträngd och bortglömt i ansiktena på dom soldyrkande människorna.

Alltid visade sej bristen som störst när nöden krävde det.  Det stora problemet som skulle lösas var ..Vem tog det sista paketet?...och hur räknas det som det sista...när hälften är kvar eller när man öppnar det?  Ska man skriva med blyerts eller med bläck?

Lappen lyste sitt obenhörligt obehagliga budskap klart och otäckt vasst.....Mjölken var slut.