Jag minns första gången. Jag var nog 15. Eller kanske 14 år gammal..?..Det var inte så njutbart första gången antar att jag jag lite nyfiken som alla andra och ville prova på. Det kom ju alltid på tal och alla verkade må bra av det...Numera är det ju en naturlig del.....

 

Dom finns  fortfarande kvar.För 30 år sedan var dom utdömda och dom flesta trodde nog att dom skulle inte finnas kvar 2010, men det gör dom. Tvärtom kommer dom nog leva ett bra tag till trots alla ansträngningar. Men det är klart dom har ju förändrats lite dom sista 30 åren...

Balansakten såg väldigt svår ut men hon gav inte upp. Det skulle gå.Varorna åkte upp en i taget sakta men säkert. Ja, säkert och säkert...det tappades en del gånger men dom räknas ju nästan inte. Att köbildningen bara ökade verkade inte bekymmra henne så mycket.

Tror det var på 60-talet den kom.Så många gånger man gick till den i förhopping att kunna finna några borttappade. Nu var benen kapade,alla fyra,jäms med betongplattorna.Tror inte jag har sett några nu på ett bra tag.Förr kunde det t.o.m med vara kö till dom

Stegade mej igenom i takt med nedlägget.Sommarkänslan steg åtskilliga grader. Temperaturen visade på 18 grader. Rödfältet fick påhäsning två gånger. Det var minst 3 veckor sen sist. Den analoga visningen levde ut som en vårglad ko på grönbete.

 

Slutet av veckan är alltid behaglig. Dessutom en härlig höstdag och arbetsveckan är slut. Långpromenad med Micco. Det gick t.o.m bra att bära shorts.En härlig kväll i uterummet som nu verkligen ger payback på vinterisoleringen...