Den enkla linjen. Enkelheten som var så enkel att tyda men samtidigt så svår att hålla.Parhästen var motsatsen med sin kurvighet som ibland tenderade att ta ut kurvorna lite för mycket.Varandras motsatser men mot samma mål. Vägen olika men målet densamma och idag fungerade bägge.
Det är en god vana att då och då ifrågasätta saker och ting som man i åratal har tagit för givna.
Han kunde inte dölja det. Den lyste igenom fast han försökte att hålla masken och fasaden utåt på en mycket högre nivå än han hade kapacitet för. Känslan av att andra hade lyckas där han hade misslyckats var tärande. Hans verbala attacker så fort någon ens antydde någon form av misslyckade i hans agerande...
Rädsla. Den mest drivande kraften för misslyckande.Prestigeförlusten skulle bli för tung att bära. Vad han inte visste var att alla andra redan visste om fasaden och gjorde narr av den...
Det enda sättet att samsas med en tiger är att låta den äta upp dej.
Tysta stod dom där. Paret stod en bit ifrån varandra. Precis som dom hade grälat. Sura var dom. En avvisande ogästvänlig attityd. Det var som ingen uppskattade dom och så var nog sanningen också. Vart dom än dök upp var dom ovälkomna. Dom hade få vänner om ens någon.
Jag känner inte i alla fall någon som uppskattar dom. Men som allt i naturen så borde dom ha ett syfte?. Jag har funderat på vad men det enda jag kan komma på är Ex-maximal.
Det finns få uppriktiga vänner ,men så är inte heller efterfrågan på dom inte särskilt stor.
Man såg inte bilen längre. Det gjorde man förra veckan.Tydligt teckan på att nu kommer han på allvar. Lungt och metodiskt har han jobbat sej fram till sin högsäsong. Melankolins ingress till tungsinnet? Eller den vackra färgrika skiftningen? Förebråelsen om att vilan är stundande?Det var mörkt när vi kom ut från Gympan. Varma och svettiga efter en genomkörare med John. Hans salsaliknande danssteg fortsätter sätta huvudbry på nukomlingarna men dom som var där förra gången var väl lite förberedda på stegen så man tog väl 50% rätt denna gången.
När den rike gräver sin skatt djupare och djupare ner i jorden är det för att i förväg bana sig väg till helvetet.
Jo men....han var äntligen överbevisad med hjälp av kameran på mobilen men gav sej inte. Den ungdomliga rebellheten lyste igenom. Han kunde inte ha fel. Jag log inombords eftersom jag innerst inne visste att han nu lyssnade men kunde inte erkänna det....
Ungdomarna på Bowlingträningen har helt klart gjort framsteg men det är klart att det inte alltid är så roligt att tragga med stegsnöre och Gnilwob....Om 5 år så har vi ett par bra tillskott till A-laget...
Det är ju en sak när ungdomar i tonåren, som är i sin utveckling, argumenterar med en rebellton i bakgrunden.
Det är den djupa okunnigheten som framkallar den tvärsäkra tonen.