Så har vi avverkat ännu en utställning. Denna gången i Växjö. Tyvärr hade Micco fällt bort i stort sätt hela sin underbara päls ifrån i somras..så det blev inget pris denna gång. Men han fick i alla fall 1:or. Det får vi vara nöjd med med tanke på omständigheterna. Omdöme:

Utmärkt huvud och uttryck. Korrekt bett. Bra ögon och öron. Utmärkt hals. Är något lång i ryggen. Bra kropp. Normala vinklar. Utmärkt pälskvalite men underullen har ännu ej kommit.  Rör sej med mycket bra steg.

Felplacerad. Ur led är vadå? Sammanhanget matchade inte alls. Ungefär som att ha jordgubbar till lutfisk tänkte jag. Men vackert var det i alla fall. Den gav riktigt positiv energi och optimism. Man kan bli glad för ganska lite om man vill.

Det stilla ögonblicket fanns där. Hur många går inte omkring och missar det? Hur mycket behövs det? Det eviga jagande efter någon ny exstensiell tillfreställelse eller substitut? Substitut för vadå? En kompensation för krossade och misslyckade livsvisioner framlagda i orealistiska drömmar?  

Alternativet. Det är tröskeln som måste överbryggas. Bekvämlighetens tröskel. Trygghetens varma famn som man ska lämna för att kasta sej ut i det okända. Det som skrämmer. Och lockar samtidigt likt en nyfiken liten valp som nosar på allt. Alternativet.