Lika symptomatisk som mörkret är det. Liknelserna är många. Pärlband efter pärlband. Döljande precis allt. På väg. Var och en mot sitt ny öde. Dagens början och dagens slut.

Tomheten ekade. Inget där. Vakande ögon som spejar. Letande en del av vardagen. I väntan på bättre tider. Envist kontrollerand om något nytt har tillkommit

Den är sej lik. Men det är ju ingen överaskning precis. På något sätt känns den ändå lite lättare nu att bära än innan.. Den uppskattas t.o.m lite. Inte mycket men lite...

 

 

Tecknen fanns där. Fast inte förrän näst sista dagen. Även detta väldigt proffsigt gjort. Varför ödsla energi på något som inte ger så mycket? Bättre att lägga krutet den sista kvällen innan,  det ger bra utdelning så det räcker...

Många . Alla olika. Inte en likadan faktiskt. Ofta par i par. Ibland ensamma. Ibland sällskap och ibland rena familjer. Den som förenade dom var samma rutin. Samma process. egentligen utan mål. Bara vara.