Det var bara en tidsfråga. Nu var tiden mogen. Sedan länge.Vi hade gått på övertid en bra stund nu. Men allt har ett slut och den var väntad. Ensamhetens krassa verklighet närmade sej med stormsteg

Dragande på vagnen. Långsamt tempo. Spanande ögon. Två och två. Kromen från vagnen blänkte. Fullutrustade för sina uppdrag. Utan dom ett inferno utan like. Föga glamoröst men helt klart uppskattat.

Formen. Den klassika. Utprovad under 1000-tals år. Vacker men samtidigt så dyster.Men när tidvattnet är som lägst vänder det. Cirkel utan slut. Allt har en början och därmed ett slut. Slutet är starten till början.

.Semesterdag. En hel del som skulle avverkas under dagen. Det mest akuta fick vi i alla fall gjort, köpa bil. Efter 8 olika bilaffärer från Kristianstad till Pukavik hittade vi äntligen en bil där Jimmy fick plats. Konstigt nog blev det en Seat Leon, en outsider men det är ok. Modell 2007.

Så har vi avverkat ännu en utställning. Denna gången i Växjö. Tyvärr hade Micco fällt bort i stort sätt hela sin underbara päls ifrån i somras..så det blev inget pris denna gång. Men han fick i alla fall 1:or. Det får vi vara nöjd med med tanke på omständigheterna. Omdöme:

Utmärkt huvud och uttryck. Korrekt bett. Bra ögon och öron. Utmärkt hals. Är något lång i ryggen. Bra kropp. Normala vinklar. Utmärkt pälskvalite men underullen har ännu ej kommit.  Rör sej med mycket bra steg.

Felplacerad. Ur led är vadå? Sammanhanget matchade inte alls. Ungefär som att ha jordgubbar till lutfisk tänkte jag. Men vackert var det i alla fall. Den gav riktigt positiv energi och optimism. Man kan bli glad för ganska lite om man vill.

Det stilla ögonblicket fanns där. Hur många går inte omkring och missar det? Hur mycket behövs det? Det eviga jagande efter någon ny exstensiell tillfreställelse eller substitut? Substitut för vadå? En kompensation för krossade och misslyckade livsvisioner framlagda i orealistiska drömmar?