Vändpunkten. Slutet på resan där den börjar. Det är som nattbuss som har kommit till den yttersta hållplatsen och som ska vända in i igen till centrum i snöglopet. Det är som om tiden står stilla.

Lysena pekar rakt upp.Färgen var nog vit. Det var lite svårt att se men jag tror det. Modellen var däremot svårare att identifiera. Kan ha varit vilken som med dagens snarlika utbud, dock var den av nyare typ.Det taktfasta fyrlika orange skenet gav dom snötyngda träden ett märkligt utseende..

Undrar om det har blivit sämre?. Inbillar mej det i alla fall. Kan inte komma på att det vär så förr eller är det avsaknaden av liknade situtioner som gör minnet luddigt? Eller kanske frekvensen?

Som en pingpong boll.Kontrasternas mästare. Svart och vitt. Snabb som en gylamört. Studs, studs..Varför gym?...

En liten 12-årig kille, som släpade på en tillplattad död groda kopplad i ett snöre, gick in på horhuset i den lilla byn. Han sa till bordellmamman:
- Jag vill ha sex med en av tjejerna. Jag har pengar och går inte här ifrån förens jag fått vad jag vill ha!
Bordellmamman, som struntade i alla moraliska värderingar, funderade faktiskt en liten stund men sa sedan:
- Okej då, välj ut en av mina flickor.
- Har någon av dem någon sjukdom?
- Naturligtvis inte! sa Bordellmamman.
Men pojken påpekade:

Märta var en liten vilde i sin rullstol, och älskade att fräsa omkring på hemmet. Hon tog kurvor på ett hjul och for runt som en vilde i de långa korridorerna. Men eftersom hon och de andra på hemmet inte hade alla hästar i stallet, så tolererade de varandras egenheter. En dag när Märta drog på längs en korridor, öppnades en dörr och Mats klev ut i korridoren med armen höjd.
- STOPP! sa han med myndig stämma. Har du körkort för den där?
Märta rotade i sin väska och fick fram ett chokladpapper och höll upp det.
- Okej, sa Mats och Märta drog vidare.