Han frös. Oplogad väg hjälpte inte till speciellt mycket. Nu stod han här dessutom med en låst grind!,,Ingen verkade vara på plats. Han letade med sina rödfrusna fingrar fumligt efter telefonen, visst hade han numret sparat?

Vändpunkten. Slutet på resan där den börjar. Det är som nattbuss som har kommit till den yttersta hållplatsen och som ska vända in i igen till centrum i snöglopet. Det är som om tiden står stilla.

Lysena pekar rakt upp.Färgen var nog vit. Det var lite svårt att se men jag tror det. Modellen var däremot svårare att identifiera. Kan ha varit vilken som med dagens snarlika utbud, dock var den av nyare typ.Det taktfasta fyrlika orange skenet gav dom snötyngda träden ett märkligt utseende..

Undrar om det har blivit sämre?. Inbillar mej det i alla fall. Kan inte komma på att det vär så förr eller är det avsaknaden av liknade situtioner som gör minnet luddigt? Eller kanske frekvensen?