Onsdagen den 4 Jan 2017 Sveket.

Då är vi framme i Januari och nu kom vintern. En rejäl snöstorm och kraftiga vindar.Nyårshelgen var bedrövlig i Sverige med en massa missbruk av raketer och smällare. Hur tänker människor? eller kan det vara att det just är problemet , man tänker inte. Bilderna från Malmö är ju skrämmande med en lamslagen polis och en anarkimobb som har tagit över. Själv fick jag också gripa in på nyårsdagens kväll och jaga bort några solbrända ungdomar som tyckte att dom hade rättighet att slänga smällare på vårt hus och garage. Om inte detta stävjas av myndigheterna kommer det förr eller senare att leda till konfrontationer mellan olika grupper i samhället. Det kan ju inte vara meningen att en viss minoritetsgrupp får handla och agera hur dom vill på andra gruppers bekostnad. Vad har hänt med vårt rättsväsende?

Läste att vi just nu har :  platsbrist på överfyllda fängelser, den längsta väntetiden på vård i euoropa , en ökad könssegregation i samhället då vi accepterar andra kulturers särkrav , rekordmånga mord och mordförsök, nedprioritering av polisen avseende vardagsbrott , rekordmånga no-go områden, frekvent våld mot blåljuspersonal, en poliskår i kris med lamslagen ledning, en vårdapparat som kräver anhörigbegränsning vid akuter som vaktas med väktare,  ett försvar med en 1/3 vakanser ,kommuner som saknar medel för att upprätthålla kommunservice, framväxten av parallella samhällen med andra lagar och regler, ökad risk för extremvåld i Sverige, 75 000 pensionärer som lever på svältgränsen, ålderdomshem som ersätter varm kvällsmat med fil/gröt för att spara 3 miljoner/år, allt detta ihop med dom högsta skatterna i världen och lösningen från politikerhåll tycks vara att höja skatterna och tillsätta en julmustexpert som samordnare för våldsbejakande extremism.....hur länge tror politikerna att vanligt folk har tålamod att stillasittande titta på denna buskis?...

Allt detta kombinert med ivrigt påhejande populistiska uttalande från korrekta individer bl a kändisar som själva tjänar mångmiljoner belopp , som kräver att den vanliga människan ''den vita svensken, i huvudsak män'' ska skänka/ge/avstå från sin välfärd till förmån för människor som illegalt uppehåller sej i landet..huvudlöst..Man kan väl tänka sej att dessa kändisar( som den numera välkända Pizzaekonomen) kan börja med att föregå som gott exempel och avstå sina vinster i sina egna nöjesbolag?  Allt över 7% vinst borde gå till välfärdsmaskineriet från dom. Det är väl ett rimligt krav?

Det inkluderande samhället.

Denna klyscha , ihop med ordet rasism, har missbrukats något å det grövsta. Att så effektivt skapa en opinionsmur måste man dock ändå ge en kredit. Boken ''1984'' ligger helt klart i lä. Att baktala och förminska människor som brydde sej om vår välfärd som skett under som sista åren är i dagens perspektiv skrämmande. Naturligtvis finns det extremgrupper även här , men det är ingen ursäkt för att kväva diskussionen helt. I kombination med att alltid komma med det slutgiltiga och obestridbara argumentet '' inkludera och normkritisk'' har vi själva effektivt satt oss i en egenhändigt konstruerad moralisk rävsax. Detta i sin tur har skapat en legimitet för framväxten av nya regler och praxis. Könssegregerade simhallar sanktionerade av myndigheter, felaktiga signaler på olika typer av brott där vår straffskala upplevs som löjlig och som ett svaghetstecken från andra kulturer.o.s.v Detta tenderar att öka övertygelsen hos avvikande grupper i samhället att dom har rätt och vi har fel då deras värdegrund bygger på andra principer än dom som vi har levt med det sista århundradet. Man kan inte bortse från att vi har skapat olika värdegrunder som olika samhällen vilar på. Kulturer som är uppbyggda på makt och hiarkier och som har en syn på att den med mest våldskapital bestämmer kan sällan integreras/mötas med samordnare och hjälptelefoner.

Samhällssveket

Samhället har svikit dom svaga. Den moraliska hybrisen har gjort att man väljer den enkla vägen. Ta från dom fattiga och ge till dom som är obekväma , observera att inte jag skriver dom rika utan...dom obekväma. Dom som beter sej illa och dom som skriker mest tystar vi med att vi gör som dom vill. Vill man ha bättre boende och mat så demonstrerar man högljutt och gärna med en anvisning med religösa förtecken så lär man få igenom sina krav. Att man sedan inte upplever sej själva ha samma skyldigheter mot samhället i övrigt tas det föga hänsyn till. Den tama rädslan för att våga ställa motkrav är en av dom bärande grundpelarna som man effektivt har skjutit sönder samhället med. Man visar ''handligskraft'' när någon driftig nysvensk individ ordnar eget jobb och skapar sej en ny framtid utan myndigheters hjälp och råkar få någon 100-lapp mindre i månaden än vad som föreskrivs. Då utvisas man och myndigheten är påstridig i sitt agerande. Men alla som förväntas följa regelsystemet om t ex läsa sej språket och helt sonika hoppar av för dom vill inte/har inte lust att lära sej...hur sanktionerar vi det icke önskade beteendet?...Enkelt: inte alls. Istället för vi ett ovidkommande resonomang om trauma och alla möjliga ursäkter för att vi ska rättfärdiga vår egen svaghet för agerande..Man väljer att ta dom lätta fallen och agera. Man undviker dom svårare fallen. Man lutar sej bekvämt mot felaktigt konstruerande lagar när man tar beslut om att låta grova lagbrytare stanna i landet med hänvisning till att dom riskerar dödsstraff/sanktioner om dom utvisas. Men dom grova brott som dom själva har begått?  Varför sanktionerar vi ett sådant beteende? ''Begå grova brott och kom hit, vi utvisar er inte.''  Varför skapar vi en fristat i världen ? Vad är tanken med detta?  Om man har begått ett grovt brott i en annan del av världen så är man nog ganska medveten om straffskalan och gör ett kalkylerat risktagande. Det finns en modell som kallas RC ''rationall choise''. Människan gör ett rationellt val. Om man medvetet har begått ett brott söker man efter en lösning som maximerar den egna situationen. A. Jag begår ett grovt brott.  B. Jag riskerar nu att åka fast där jag begick det. C. Straffskalan för mitt brott är högt. D. Jag vill minska mitt straff. E.Finns det andra ställen där jag inte riskerar samma straff? F. Ja  G. Beslut: ta dej till det stället.   

Varför fortsätter denna cirkus?

För att dra en parallell. Man gjorde ett experiment med apor. Uppe på en kulle satte man bananer, sedan släppte man in apor i rummet. Dom rusade naturligvis direkt upp för att ta bananerna. Då sprutade man kallt vatten på dom. Aporna sprang in i ett hörn men gjorde ett nytt försök efter en stund med samma resultat. Kallt vatten är inte kul att få på sej. Efter några dagar där detta mönster upprepade sej märkte forskarna plötsligt en förändring i  beteendet. En dag rusade dom inte upp mot bananerna längre. Dom hade lärt sej en ny norm. Banan=kallt vatten= inte bekvämt. Inte ens när man tillförde enstaka nya individer i flocken rusade man upp. Dom nya rättades in i ledet av dom gamla.

Vad är min kontext av detta. Jo, att förvänta sej att andra individer  , med andra värderingar , som kommer till en helt annan kontext ska kunna fungera och förstå mekanismerna direkt är inte bara naivt utan direkt förödande för den existerande strukturen. Att då tro att man löser detta med en slags undvikande hållning löser inte situtionen utan kan t.o.m öka utanförskapet. För att lösa detta behöver man två grundbultar. Rättigheter men också skyldigheter. Dom måste balansera. Jing och Jang. Dag och natt. Ta vad ni vill. Att bara ge rättigheter och hoppas på att det ''andra'' löser sej är en vanföreställning. Det är samhällets skyldighet att ställa motkrav på egenprestation för att få något. Den moraliska hybrisen som vi har drabbats av har skapat en handlingsförlamning och all form av kravställande mot obekväma grupper  läggs omedvetet/medvetet åt sidan. Detta rättfärdigar vi sedan med att visa ''handligskraft'' mot svagare , tystare , grupper i samhället.